Höstlunken (2024-11-03)

Kent ville få revansch på Stockholmsterrängen efter 25manna. Oväntat trodde han att jag skulle kunna vara bra sällskap. Jag har sprungit mycket i Stockholmsterräng men kan den inte. Jag kan ju bara springa.

Kul grej i alla fall, vi åkte t/r över dan, vädret var kalas, som en härlig vårdag. Vi hade inte särskild plan eller strategi, möjligen en tanke att turas om med kartläsningen.

K1
Startpunkten kom tidigt, vi fortsatte upp. Jag är på väg att dra oss upp på berget men Kent föreslår att stiga lite längre och det var väldigt klokt. Sankmarken ledde en ju in till brantkanten. Bra förenklat.

K2
Jag hann inte se något vägval innan Kent först föreslagit ett sydligt för att strax lägga fram ett nordligt. Jag sa -kör! Vi passerar åkermarken enligt plan, under ledningen, girar vänster om branterna och zick-zackar oss upp i sänkan och över sista höjden.

K3
Din tur säger Kent. Jag vill gå rakt på. På väg ut blir vi omsprungna av ett par som på grund av en fråga innan start misstänks hålla till i samma klass. Jag skiftar till att hänga men noterar driften åt höger. När det börjar flacka ut styr jag på tidigare kurs och låter de andra driva vidare höger. Jag leder oss upp på berget och säger att jag tror det här är vårt, att vi ska följa det NV. Kent trippar förbi och vi drar däråt tills det börjar gå utför och stenen ligger o väntar. De andra kom rusande strax efter vilket kändes mycket bra.

K4
Kent leder oss N-vägen och upp i rätt sänka, flera andra är på väg upp i samma stråk.

K5
Min tur igen. Jag säger, S till blötfåran, följden ut till åkern, runda och gå S till stigen med ledning. Sedan går vi S efter de värsta höjderna, ner i nästa blötfåra. Det känns som vi kommer ner rätt på S-strecket men jag vågar inte lita på det och leder oss till det öppna och tar ny kurs därifrån. Eftersom det ska vara vätskestation räknar jag med att få lite hjälp på vägen upp. Det gick helt enligt plan, bra utfört.

K6
Jag tog ut en kurs men Kent ledde. Jag ser att vi drar lite S men vi passerar det gula och när det flackar ut ser jag andra löpare en bit N. Kent frågar osäkert om det är dit vi ska, -det tror jag!

K7
Jag planerar att gå N mot röset och sedan hitta in på rätt stråk/rätt ficka och fortsätta N. Vi passerar höjden med röset men glider ner i fel ficka. Flera andra dyker upp men ingen verkar säker, Kent följer några damer som girar höger in i nästa ficka och jag tycker att det känns rätt. Gubbarna från Skarpnäck bommade en del här.

K8
Kent drar iväg oss, jag hinner inte riktigt med i kartläsningen till en början men kommer ikapp vid ängen. Trots rätt skala har jag svårt att se hur stigarna ska gå. Kent ledde och vänster upp i backen när jag trodde vi skulle rätt fram. På krönet lämnar han över, -nu behöver jag vila lite. Jag trampar på uppför och försöker flyta iväg när det planar ut. Uppe på berget, i den långa NV-löpan kommer vi ikapp Skarpnäck och glider ifrån lite. Kontroll 80 såg vi på väg till start. Den syftar mest till att få upp oss på bron över 259:an.

K9
Varvning, vätskestopp. Jag leder oss norrvägen men det var en stökig uppgång mellan husen, anade att Skarpnäck löste det smidigare och flöt förbi. Resten var enkel och kontrollplaceringen snäll.

K10
Kent leder, han vill gå S över sankmarken och sedan stiga, under ledningen och sedan upp. Han löste det helt enligt plan.

K11
Kent fortsätter leda, först ut på stigen i norr. Lite tvekan vid första höjd men vi fortsatte runt för att komma fram till rätt höjdparti. Där upp söker vi oss fram, flera andra ansluter och den sitter tillslut därframme.

K12
Jag leder och vill försöka följa höjden bort, det finns bra stråk som ibland var en otylig stig på kartan, ibland inte utmärkt. Efter att vi passerat en brantkontroll blev vi ensamma. Då inser vi att det finns åkermark som möjlig uppfångare bakom. Jag blir lite nojig över att vi är så högt och tycker att det vore lika bra att ta sig ner. Det blev lite för brant och jag beordrade vändning i en passage som inte lämpade sig för en gubbe. När vi väl kommit förbi planade det ut och stenen närmade sig. Rätt på kom vi.

K13
Jag tog ut en kompasskurs men Kent ledde. Jag märker att vi drar N och det gör tillslut även Kent. Vi tar oss upp på höjden/åsen och däruppe sitter den.

K14
Vi är överens om att stiga, det är ju inte så långt kvar. Min plan var att vi skulle gena på strecket till en stig om tagit oss norrvägen runt men det blev uppskjutet till stigkorset. Det korset missade jag och stigvägvalet blev ett annat. Södervägval således. Kent leder oss ut till den kontrollnära stigen. Efter åsen ger vi oss ut men ser också andra som röjer en eventuell skärm. Rätt tänkt.

K15-M
Jag leder oss N till stigen och sedan upp och genom bostadsområdet. Inga konstigheter.

Det gick bra det här. Inga nystan alls. Detta skulle ju enligt informationen vara Stockholms svåraste terräng. Så kändes det inte. Kent var också nöjd, nästan lyrisk.