Golden Weekend #1 (2024-08-17)

Det var en månad sedan jag orienterade senast. Då i Halland, nu i Västmanland. Jag var peppad på långdistans trots bristande träning. Vi skulle återbesöka fältspatgruvan utanför Kolsva. Här har vi varit eller passerat två gånger sedan pandemin, dels på Golden Weekend för två år sedan och dels på Fakiren för tre år sedan. Dessutom sprang vi runt gruvhålet på GW 2012.

K1
Vid start kom tanken, är du redo för det här? Är O-hjärnan påkopplad? Förenkla nu Henrik. Jag ville springa väg till diket men kunde inte hålla mig, såg dessutom att det fanns ett rejält hygga att styra efter. På väg över ser jag att jag ligger ganska rätt och snart anar jag mig höjd inne på andra sidan. Enkel och tacksam start.

K2
Tar ut kursen och kämpar mig upp. Jag kan ta högsta höjd om det behövs. Allt är så tydligt och solklart att jag kan runda och smita in på baksidan och stämpla.

K3
Jag väljer att följa sankmarken i kanten och försöka vara observant på blötsänkan mellan de tydliga höjderna. Det är fortsatt tydligt och vållar inga problem. Här var jag ikapp löparen som startade före mig.

K4
Jag går V, passerar löparen och kommer upp på min limphöjd. Eftersom jag hållt V, vet jag att jag ska följa höjden NV för att få min sten. Bra löst!

K5
Jag fortsätter V, dels för att minska mängden sankmark på sträckan, dels för att försäkra mig att jag kommer ut N om vätskan som låg bra som attackpunkt. Jag tar lite vatten och ger mig in i det gröna. Tyvärr läste jag lite väl slarvigt. Jag fick in att den skulle sitta bakom höjden och fortsätter ner på andra sidan. Väl där känns det för långt och jag ser att den ska ju sitta precis bakom första högsta. Vänder irriterat tillbaka, ser den andre löparen som är på väg ut. Hittar tillbaka till en tydlig sten i ringen och finns även skärmen. Den satt långt ner, ganska väl skymd av sly och sankmarksväxter. Bomtid 2.30 enligt QR.

K6
När ska långsträckan komma undrar jag? När jag fick deffen tyckte jag det var för många kontroller för långdistans. Hoppas de inte glömt långsträckorna. Jag använde en vätskestation som avtag från vägen. Det såg ut som det smidigaste då men nog hade det varit bättre att ta sig upp på höjden längre N, se blötfåran mellan höjderna och följa SO? En annan löpare kom därifrån när jag precis sett skärmen. Jag tänkte för lite på att det fanns ett uppfångande dike och blev väldigt försiktig på slutet. Eftersom jag fick den bra är det ändå ok.

K7
Jag ville ner till den stora sankmarken, nå dess sydända och därifrån styra upp på rätt höjd. Det blev inte riktigt som jag tänkt mig men anpassningen efter läget god. På väg upp ser jag den andre löparen och tänker att jag inte är helt körd än.

K8
Jag följer hygget i kanten, ser den andre löparen framöver. Det ilsket gröna rastret var tydligt och undveks bestämt. Jag såg inte var den andre vek in men jag vill in vid blötsänkan, finns vägen ner till stora sänkmarken och ännu en sydända. Lyckas väl men såg inte skymten av den andre löparen nåmer.

K9
Går rakt O, en annan löpare finns nära. Jag tycker det börjar bli grönt och undrar om jag (vi) kommit för långt. Fortsätter, för vad ska en göra? Den sitter en bit fram. På kartan så ska det vara en strimma grönt innan kontrollpunkten, allt i sin ordning alltså.

K10
Äntligen, långsträcka! Men inga roliga (racer-) vägval. Det gröna avskräcker och jag backar ut i vit skog och tänker runda norröver. Styr upp på hygget och kämpar mig fram. Det är först efter sankmarken som det blir lite mer löpvänligt. Vid dikespassagen gör jag ett allvarligt försök att säkra min position, som jag bara sådär blivit osäker på. Klart ologiskt tror jag att jag är längre fram, vid nästa dike. Det är ologiskt eftersom jag tidigare fattat jag gått strax S om den större sankmarken och vid passagen även anade det på vänster hand. Den rejäla höjden jag tar mig över sänder ett så tydligt budskap att till och med jag fattar var jag är. Riktar om mig lite och fortsätter. Jag vet att det finns uppfångare och supertydlig höjder framöver. Jag tar mig över en höjd med en sten som hänger på en kurva. Ingen skärm men visst måste den vara med på kartan. Letar och letar men hittar inte. Vid ritbordet är den solklar. Jag fortsatte och nådde de tydliga höjderna, tänker hur jag ska ta mig runt för att komma rätt men följer inte nålen. Jag följer kurvan och potentiella kontrollpunkter istället. Hamnar vid stensamlingen och får springa in den söderut. Spåret ser bättre ut än vad sträckan var. Det gick så sakta och terrängen satte in första stöten för att knäcka mig.

K11
Promenerar in den.

K12
Går grovt V och styr mot höjden och sedan mot stenen.

K13
Långsträcka igen! Tröttheten gör att jag inte vill gå rakt på. Jag vill fördröja sankmarkslöpet till det stråk som går rätt ut i den, riktning NV. Jag dras ut på ett annat stråk men fattar det vid randen av sankmarken. Tar ut en kurs och klampar på, ser skogsön på vänster hand och på slutet, det öppna på höger hand. Väl över dyker en annan löpare upp, det var länge sedan jag såg någon nu. Jag vet åt vilket håll jag borde och snart syns skärmen.

K14
Nu är jag kroppsligt stukad, inte knäckt. Jag är väldigt trött och vill i mål men det är inte långt kvar. De som är kvar ska inte vara så hemskt svåra. N till vägen, korrigera till vätskan och fortsätt N. Efter gulhöjden tronar rätt parti upp sig och välkomnar med högt ris på toppen. Och en skärm.

K15
Tar ut en kurs och bockar av. Efter tvärgående gula limpan ökar jag vaksamheten. Den borde vara här. Hmm, är den stenjävel inne i den där barrväxten. Jomenvisst, moget att inte rusa iväg.

K16
Jag vill inte höjdkurvorna, om det finns bra stråk i kanten, ta det. Jag klafsar fram och får kalla fötter. Tar mig upp men hittar då i alla fall den snitslade stigen jag sökt. Följer den och passerar ledningsgatan. Upp på rätt höjd och stämpla.

K17-M
Vänder tillbaka ner, stig – ledningsgata – stämpla sista – stappelspurt – finish.

Ojoj, så det kan gå om en inte tränar ordentligt. Kul då att jag i alla fall inte monsterbommade något. Dopp i gruvhålet, vegburgare, fika, soligt TC. Bra förmiddagspass.