Kāpa 2023 day 2 (2023-07-01)

K1
Följde med startpulsen längre O än planerat. Blev osäker på hur långt fram på vägen jag kom ut. Spanade efter T men såg det inte. Gick upp på höjden när kurvorna var nära vägen men såg ingen skärm även om jag var väldigt nära. Fångas upp av floden, nej jag var inte hela vägen ner, den syntes väl från åsen.

K2-K5
Jobbar på bra med riktning och anpassning. Tur hade jag också, när jag vrider O inför K4 är det för att ta om på stigen. Där fångas jag upp av min skärm.

K6
Varningar om svajighet fanns men till slut spricker det. Jag drar N när jag bara ska rakt O. Detaljerna fanns men jag misslyckades med att ta in och använda dom. Kommer för långt och vänder tillbaka, läser in mig på sankmark och höjd. De var väldigt tydliga och borde använts tidigare.

K7
Riktning och blick.

K8
Monsterbom på 18.30. Först på tredje försöket hittar jag rätt. Jag borde hållit hårdare i kombinationen höjdstråk och sankmarker. Då hade jag insett att den längre höjden var central. Därifrån hade jag kunnat beta mig fram till skärmen. Tydligen var jag väldigt väldigt nära, troligen bara några lövträd mellan. Deppigt.

K9-K10
Tunga löpsträckor efter bommen, löser det utan problem i alla fall.

K11
Fin kurs efter korset.

K12-K15
Det svajar men går framåt. Jag är nog trött och uppgiven. Till tolvan fick jag stigen på höjden men såg ingen skärm och fortsatte. Väl på nästa limpa blev jag förbannad över hur korkat jag betett mig. Till tretton följde jag sankmarkerna, till fjorton drogs jag iväg till annan skärm. Till femton kom vi från flera håll och sammanstrålade.

K16-M
Här hade jag två gubbar och en ung dam framför. Vi laddade för spurtpriset. De andra rushade iväg och svepte över enheterna med sina SIAC, jag fummelstämplade och drog iväg. Kände mig som en teknikfientlig bakåtsträvare med min gamla pinne. Gubbarna klippte jag ganska snart men damen nådde jag aldrig fram till.

Det här var en deppig historia med 28.30 bomtid. Bryt ihop, kom igen.