Bromma-Vällingby SOK, långdistans (25.08.2012)

I början letar man efter en bra algorithm till just den typ terräng. Man kämper. Men efter en stund blir det klart att där inte finns en bra algorithm (utan att kämpa fortfarende). Jobbig över höjderna, jobbig längs dalarna, jobbig i vit tecknade skogen. usch. Så sjönk motivationen ganska tidig (efter en objektivt set bra början). Det blev ännu värre när jag insag att den där kantarelltrollen satsade rejält på att få mig bryta.
Det blev klart till mig, att jag bara skulle klara mig om jag undviker allt hinder och alla ägggula frestelser och om att jag accepterade att vägvalet längs Inskolnigsklassers snitslar är bäst till mig idag.
Till sist fick jag mitt jobb bra, men roligt var det visst inte särskild.