Ullmax Vinterserie #5 (2026-01-29)

Sedan min senaste natt-O har snön försvunnit men kommit tillbaka. Jag ville komma ut i skogen med lampan och se snön i terrängen, på träden. Fortfarande rehab-mode, därför kort bana.

K1
Alla klasser startar samtidigt men de längre med snabbare löpare hade annan första så jag hamnade långt fram direkt. På grund av kylan testade jag dubbla lager vantar med pinnen emellan. Yttervanten fick åka av och på runt stämpling.

K2
Stämplade ettan bakom en bra rygg. Följde den upp i backen även om vägvalen på andra sidan strecket såg mer tilltalande ut. Vi passerade n-s-vägen precis innan tåget från andra vägvalet kom, jag hann fatta att vi passerade vägen men inte exakt var. När vi senare svänger V tror jag att vi är ett snäpp längre S. Just i den villfarelsen tar jag kommandot och viker av N för stämpling. En löpare framför gjorde samma gir så jag kände mig stärkt. Där fanns inget, vände tillbaka och så vart tåget drog. Nu var jag 40 s bakom tidigare rygg.

K3
Följer tåget ut och stigar mig fram, tåget hjälper hela vägen till stämpling.

K4
Hänger vidare, kärret är fint fruset och löpvänligt. Kontrollen satt drygt placerad bakom höjden, det kändes längre bort än vad det var.

K5
Fortsätter hänga på, nålen pekar rätt och de andra har läst rätt, nu bara 20 s bakom tidigare rygg.

K6
Ute på spåret ser jag ryggen på håll, och alla däremellan. Knaprar mig ikapp, någon kastar sig ner i slänten redan i höjd med K3, jag fortsätter runt och genskjuter ledaren från sidan. Det var lite stökigt här, stämplingen tog extra tid, särskilt för oss med trögpinne.

K7
Här fanns det ju vägval, att springa N kändes logiskt men det är ju inte kurveffektivt. Jag såg vägvalet S om strecket, alltså springa upp och hålla sig där. Alla i den här delen av tåget sprang N. När vi vänder upp igen tar jag kommandot. Jag genade tidigare O än de andra och agerar stressat, kommer snett och får springa bort till de andra lite snopet.

K8
Tillbaka i tåget igen, de gör sitt jobb.

K9-M
Bara löpning, i alla fall för min del. Såg inte riktigt vad vi skulle ha på nian och blev lite förvånad när byggnaden dök upp. Andra plats kändes lagom, ryggen från tidigare kom först.

Upplevelsen blev inte så vacker som jag hoppats men det var rätt kul i alla fall. Kanske har rehabperioden gett resultat för jag kände inte mycket av min hamstring-sena.