WMOC Long Final (2025-08-15)

Kroppen kändes bättre idag än igår. Lite piggare, lite mer stuns i benen. Det gav förhoppning om att kombinera ökad fart från medelfinalen och god noggrannhet från skogskvalet. Men det var såklart varmt också.

K1
Sätter upp tempot direkt. Blir stirrig vid startpunkten och får inte ihop riktningarna förrän jag stannar till och låter nålen arbeta. Jag såg stigvägval och tog det, hela vägen runt. Jag blev osäker vid någon knix när nålen pekade rakt S men tvingade mig att fortsätta. Vek av i förväg och anade strax sänkan.

K2
Tillbaka upp på stigen, ser Moa framöver. Ska jag tjoa? Nej, stör inte nu. Jag fick känslan att hon sprang uppgivet. Jag ger mig upp i slänten, ser en annan skärm på vägen men det skulle inte och var inte min. Över krönet och andra löpare hjälper till.

K3
Långsträckan. Många hade någon variant på den här har jag sett. En skulle nog hållit sig till stigarna utmed grönsänkan i NO, på ena eller andra sidan av 12. Jag gick tillbaka ut V, drack vatten. Fortsatte sedan på storstig NO och korsade strecket. Passerade + och vätska innan jag tog mig två stigar ner. Fortsatte på stig ner till nästa och fick då infallet att vända O och ta släpstigen ner till sista stigen. Gick upp efter det gröna och fick den fint.

K4
Gick ner igen. Var på väg att gå upp alldeles för tidigt men sansade mig. Hade koll på de andra stigarna men inte på vad som var grönt och inte. Gick upp i grönsänkan precis innan. Fortsatte upp på vägen och ner igen vid vätskan. Öppet och enkelt. Den ”lilla” bommen tog på krafterna.

K5
Upp igen, dricker och tackar. Vägar runt N-vägen och fortsätter över flackåsen mot det gröna. Kom lite högt och föll ner, var lite för långt och fick gira tillbaka.

K6
SO till stigen. En annan löpare fortsatte rätt över, jag fortsatte V och tog den mindre stigen upp. Det var otydligt där och jag halkade av den och fick inte ihop de större stigarna. Vimsade än fram, än tillbaka. Sedan tog jag mig upp och följde en annan löpare, då fick vi stigklykan V om kontrollen. En tredje löpare dyker upp och drar oss rätt.

K7
Tog mig upp, ville går runt N om strecket. Nu var jag så trött att jag inte orkade kolla så nog om det var bra ur kurvsynpunkt eller inte. Jag följer en annan på större stigen NO, jag tänkte inte vika ner SO på den mindre men så blev det ändå, för han gjorde så. På vägen ner tappar jag ryggen men behövde nödvändigtvis inte tappa kollen. Men så blev det, plötsligt finns där vätska. Det ska det inte göra men samtidigt känner jag igen mig från vägen till K3. Inte så tokigt ändå. Jag fortsätter på stigarna som tar mig fram precis N om kontrollen.

K8
Kom nästan på köpet av K7.

K9
Jag ville ta den här ovanifrån, från K12. Klättrar då uppåt, rundar grönsänkan och tar mig upp till vätskan. Fortsätter framåt, passerar K12 och håller bra styr neråt, kommer på stigarna och hör andra som pratar om och röjer min kontroll.

K10
Letar upp stigen och följer den neråt. Inte så trassligt men den satt långt ner i en fåra.

K11
Hittade en ”bro”, bred som en skosula, passage förbjuden. Jag pallade inte ravinen och sprang runt S. På lantbruket i kartkanten hade de getter, de enda djur jag sett under orienteringen. Jag tog mig uppåt och spanade efter stigen som skulle leda fram. Jag är med på svängarna men fångar inte in punkthöjden, ingen stig. Till slut drar jag in O på chans. Det är rövigt och jag kämpar mig fram och lite S, där öppnar det sig och jag landar på en rejäl stig. Den leder rätt.

K12
Följer stigen ut igen och den var igenväxt de sista viktiga metrarna. Så elakt. Jag orkar inte ta mig över till rätt sluttning direkt utan tar höjd först. Orkar inte bomma. Det var tungt uppåt, solen stekte och lutningen gav ingen nåd. Inga andra löpare i sikte som tröst heller. Jag tog den igen utan snurr.

K13
Vägval, vart ska det gröna passeras? Det kändes dumt att springa S och ta vita S-kurvan igenom. Kommer den vara så tydlig att jag hittar den? Är det inte dumt att sedan springa upp igen? Anm: det var ju inte alls upp igen, det var ju parallellt med höjdkurvorna. Jag tog mig ner till vätskan och försökte mig på N-vägen. Stigarna genom det gröna var luriga, jag har inte sett spåret än det ska bli kul att se hur det faller ut här. Jag tyckte mig i alla fall pricka en bra passage S genom det gröna men sedan blev det värre. Jag kom inte ut i hygge så som det var runt K2. Det var grönt här. Jag hade hoppats kunna följa gröna kanten SO till kontrollen. Istället fann jag mig kämpandes hit och dit tills det öppnade sig och jag försökte rädda mig än V än S. Passerade inhägnaden och kom ut på stigen i S. Gick in vid vätskan och mötte folk som varit därnere.

K14-M
Shit, bara löpa kvar, bara sådär. Upp till vätskan, tackar för den. Stapplar ner till fjorton, upp igen och stigar ner till femton. Flyter på mot sexton då någon ropar Centrum, fortsätter in i mål.

Kollar klockan, 1:40. Inte mer? Det kändes som massor, bommade mycket kändes det som, promenerade så fort det gick upp. I listan hamnade jag i mitten, bättre än väntat med den här insatsen. Senare kändes inte benen så trötta och jag var inte så sänkt av värmen. Analysen blir då att det snarare var kuperingen än värmen som var värst idag.

WMOC i stort, två bra lopp (skogskval och medelfinal) som inte gav önskad utdelning. En misslyckad sprint där jag troligen slarvade med vätskan. Inga A-finaler. Ok prestationer med svagt utfall. Det var kul att springa i ny terräng. Det suger att tänka på värmen hela tiden, ät drick, ät drick, stäng in dig, sök skugga. Tänker nog hålla mig ifrån O där det råder dyngsol hela tiden.