Sverigepremiären natt (2025-02-28)

Återigen var jag lite pepp på natt-O. Det händer inte ofta. Jag hade sett ut en rygg i startlistan. Visste att den kunde hantverket men antagligen var lite för snabb för mig. Det får väl hålla så länge det håller.

K1
Ryggen stod i ledet bakom mig. Visslan går och ryggen rusar förbi direkt, riktning N. Massan följde stigen NV. Jag var tillräckligt vaken för att följa ryggen enligt min plan men jag var inte ensam. Flera gånger försöker jag hitta start eller K1 på kartan men det går för fort. Plötsligt girar ryggen från stigen och rätt mot det gröna, what, var det verkligen min rygg? Var tar alla andra vägen? Vilka är egentligen i min klass? Tvekar och tåget är borta. HIttar annans kontroll. Stigar lite lätt tills jag läser in mig. Stämplar som 20:e av 22 startande och där är loppet kört.

K2-K5
Försiktig på egen hand.

K6-K9
En Malmölöpare dyker upp och jag får sällskap en stund. Här kom en liten skada (baksida, muskelfästet ungefär) och gjorde sig påmind och jag fick gå ett tag. Då var jag beredd att avbryta och linka tillbaka till mål.

K10
Tian låg ju på vägen hem och det gick att ta sig fram, smärtan normaliserades och blev hanterbar. En kontroll i taget tänkte jag.

K11-K13
Väldigt ensamt. Någon annan borde väl också ha kontroller här? Om jag var lite uppmärksam kanske jag kunde hört Kattugglan andra hade hört. Den hade passat in fint.

K14-K16
Runt fjorton dyker Malmö upp igen. Det var som fan, allt är inte hopplöst ändå.

K17
Jag ville egentligen springa runt men kan Malmö kan jag, kötta det gröna fick det bli.

K18-M
Solo igen. Nitton var klurig i mörkret. Växtligheten tät.

Det blev lite av ett misslyckande men ändå inte så plågsamt. Jag kände mig aldrig helt hjälplös, ingen panik.