Re-run Ullmax Vinterserie (2025-02-08)

Karin gjorde tävlingscomeback för några veckor sedan men då var jag bortrest. Jag sprang banan idag istället.

Det var en nattbana som jag tog i dagsljus, som ett långpass i skog. Jag tänkte inte heller anstränga mig särskilt om jag skulle komma lite snett.

K1
Långsträcka direkt. Jag stigade långt och tillbaka upp till stigen. Gick på nålen från stigkorset och hittade en singulär sten, allt verkade stämma.

K2
Tog ut en kurs och trampade fram på strecket, fick sankmark vänster och sten höger precis innan stigen. Fortsatte med bra kurs och kommer rätt på stenarna efter diket.

K3
Ut till stig, hittar höjden och tar kurs därifrån men där gick något fel. Det kändes fel ganska tidigt men det stämmer inte med vad jag ser på spåret. Jag upplevde att höjden kom för tidigt men på spåret ser det ut som att jag aldrig var uppe på den. Efter diket kom jag upp på en höjd med blandade mindre stenar. Gjorde en sväng N men inget kändes bättre där så jag körde mot K4.

K4
Jag hade tänkt stiga längre S men höjden V om stigen var så tydlig att jag tog mig dit. Därifrån fick det gå sakta på kompass. Kom rätt på min sten och allt omkring verkar stämma.

K5
Försöker hålla N. Rundar stenhöjden, rundar det gröna och kommer ut mot dubbelstenarna. Känner sedan igen stenen från K1 och känner mig då trygg i att det var rätt från båda hållen.

K6
Nytt försök. Nu ville jag attackera från annat håll. Jag följde diket till korset och tog en kurs därifrån. Kände inte igen mig men det var tydligt att jag tog mig över en ås och sedan upp på en höjd där en tydlig sten tronade.

K7
Sjuan låg inom betesmark med elstängsel runt. Jag hörde inget klickande så elen var väl inte på men runt sprang jag ändå. Stenen O om diket syntes på håll, min höjd var också tydlig på håll. Enkelt i dagsljus.

K8
Jag tog mig ut ur beteshagen även om det blev en rejäl omväg. Allt var tydligt och kartan stämde bra. Isen höll inte i sista sankmarken och jag trippade runt det blöta som en primadonna (eller löpare).

K9
Sprang på S-pil. Den första stenen hade naturpasstolpe, därifrån såg jag de andra två, den tredje var min.

K10
Nu till en klassisk kontrollpunkt på Almbys tävlingar i Markaskogen. Det är svårt i det här hörnet av kartan. Det växer ganska tätt och skärmar kan gömmas lätt. Jag sprang runt och höftade lite. Kom upp på en ås lagom långt in. Tog mig ut på näsan och den kändes bra. På vägen ut passerade jag stenen.

K11
Stigar hela vägen. Stenen syntes tydligt där den hängde på kanten i sluttningen.

K12
Kort sträcka. Viker av mot höjden och det är lite gult. Bakom finns det tydliga byggnadslämningar. Såg inga sådana på kartan, är jag verkligen rätt? Det finns ju något längre V men de ser inte som det här. Hmm, kartan brukar ju alltid ha mer rätt än mig. Det fanns en hackspett här. Den stördes inte av mig trots att min nycklar skramlade vid varje steg. Efter att ha cirkulerat lite runt trädet fick jag syn på den, nästan högst upp i toppen. På vägen ut försökte jag kolla om allt annat stämde vilket det gjorde. Så, jag var nog rätt ändå.

K13-M
K13 var en närkontroll och sedan bara målet kvar.

Det blev en ganska skön vintertur. En tunt snölager men inte särskilt kallt. Välfyllda sankmarker med klent istäcke. Bäst av allt, jag träffade inte på några jägare!

Imorgon väntar sprint i stan.