Digitalt kartarkiv för Daniel Elenius
|
Logga in
Alla användare
|
Språk:
Svenska
Česky
Dansk
Deutsch
Eesti
English
Español
Français
Italiano
Magyar
Norsk
Português
Svenska
Türkçe
|
DOMA 3.0.6
Tillbaka
<< Veckans bana Hellas (2017-08-27)
|
Luffarligan Rudan (2017-09-06) >>
DM Natt Uppland (2017-09-01)
Kategori:
Tävling
Karta/område:
Vallentuna
Arrangör:
Vallentuna
Land:
Sverige
Distans:
7,3 km
Resultat
Eftersom det är så katastrofalt få natt-tävlingar så måste jag springa alla jag kan, eftersom jag älskar att nattorientering mer än allt annat i livet. Nästa vecka kan jag inte springa Stockholms natt-DM så det fick bli Upplands istället. Få anmälda och helt ensam i min klass, så jag behövde bara ta kontrollerna för att checka in årets andra seger på två försök.
Nu är det inte därför jag springer orientering. Utan för att det är det vettigaste man kan göra med sitt liv. I synnerhet nattorientering.
Första nattävlingen i år och jag fattar jag inte kalibrerat mitt night vision än. Näst sist startande på hela tävlingen. Jag kände jag ett rus när jag sprang mot startpunkten - JAG SKULLE FÅ SPRINGA NATTORIENTERING! Ettan gick bra, tvåan med. Trean fick jag en typisk natt-förvirring och gjorde en liten kontrakurs. Sen rullade det på både bra och dåligt tekniskt men i ett behagligt tempo (hade ju ingen stress direkt) och det var helt MAGISKT. Såg en person på hela banan och det var dimmigt, ensamt och härligt kusligt i skogen. Terrängen var bra tycker jag, några snåriga partier men det förhöjde bara nattkänslan. Fan vad det är underbart med nattorientering. Sinnessjukt att det går så få nattävlingar. Skärpning orienterings-sverige! Det är en sak att springa nattstafett eller MILA tillsammans med 100 andra som har typ samma bana, det kan ju vara kul och så. Men det är en helt annan sak att springa en individuell tävling där man bara ser några då och då i skogen!
Jag kan inte påstå att det var ett jämt och fokuserat lopp, men jag hade mina stunder och kände att det gick bitvis riktigt bra i orienteringen. Sen hade jag vid flera tillfällen ett extremt flyt, i betydelsen tur alltså. Eller så var det den här magiska orienterings-intuitionen som vägledde mig. Flertalet gånger bara kände jag att hitåt ska jag.....nog. Och så blev det rätt. Eller så hade jag sånt flyt (i betydelsen orienterings-flow) att jag inte märkte hur bra jag orienterade dessa tillfällen. Mot slutet av banan blev jag nog lite trött i skallen vilket syns på kartan: Stigarna mot slutet tyckte jag stämde dåligt (10:an) för att sen inse att jag inte ens sprang på någon stig...
Jag gick ut näst sist i hela tävlingen och kom in näst sist fick jag veta, så jag höll min placering kan man säga.
Åh. Jag längtar tillbaka.
Visa kommentarer
Dölj kommentarer
(
1
)
Jerk
:
Hur var det i Tallpelarsalen!?!
Lägg till kommentar
Namn:
E-post:
Spara