Digitalt kartarkiv för Daniel Elenius
|
Logga in
Alla användare
|
Språk:
Svenska
Česky
Dansk
Deutsch
Eesti
English
Español
Français
Italiano
Magyar
Norsk
Português
Svenska
Türkçe
|
DOMA 3.0.6
Visa vägval
Dölj vägval
|
Tillbaka
<< Korridor (2016-09-19)
|
Veckans bana (2016-10-03) >>
NattiNatti (2016-09-28)
Kategori:
Tävling
Karta/område:
Tallkrogen
Arrangör:
IFK Enskede
Land:
Sverige
Distans:
3,1 km
Sträcka:
3
Resultat
Hade inte sprungit ett steg på nio dar vilket var bottenrekord för året och jag kände mig extremt otränad. Dock kände jag på mig att detta kunde vara den metod som skulle leda till framgång eftersom jag då kanske inte skulle vara lika övertänd som annars på NattiNatti. Vårt lag gick ut klart bäst av Centrumlagen men jag fick sedan se samtliga lag gå om oss i växlingsfållan, och när jag stod ensam kvar på sträcka 3 började jag ladda om för omstart. Då kom nybörjaren Gustav W in i full fart på upploppet och på en millisekund var min rovdjursinstinkt aktiverad: jag kände vittring av dj chark disk, bara några minuter före...
Lite trevande in till ettan, men kände direkt att det var en nyttig bom som bara fick mig att få starkare karaktär och ta det lite lugnare. Vilket jag i och för sig inte gjorde, jag öste på efter kompassen och ignorerade stigarna bäst jag kunde, och höll rätt bra koll och fick tvåan hyfsat bra nedifrån. Trean ok, vid fyran drog jag vänster men redde ut det snabbt. Femman bra.
Sexan var banans mest spännande kontroll för mig. Jag gick fint genom det lättlöpta kärret, tog vänster i stigkorset, gick lite för fort på stigen och jag lämnade den och tog kurs mot höjden. När jag kom in i kontrollringen och hade riktning rakt mot kontrollen såg jag plötsligt Jerk med riktning snett åt höger. Jag tappade fattningen, analyserade hans löpsteg och tyckte att han hade en "in till kontrollen-löpstil" så jag hängde på. 70 meter senare på väg ner för berget insåg jag att jag hade analyserat honom fel och jag såg stigen nedanför. Med insikten att jag troligen bränt mina chanser att få gå en duell mot Jerk vände jag bittert om till kontrollen. Där stod Björn som hade sprungit fel på väg till 2:an och passade på att i korta ordalag berätta för Björn om min bittra upplevelse (säkert en mycket givande information för honom) innan jag vände om för att avsluta banan.
Bitterheten vändes på något märkligt vis nu till snabbhet och jag sprang på enbart intuition rakt på sjuan, åttan spikade jag egentligen klockrent, men blev ståendes 5 m från kontrollen då jag inte såg någon reflex, gick ner 20 meter för berget, blev stående tio sekunder, vände mig om, där uppe satt den ju! Nian gick fort och förvånad såg jag att det bara var sista kvar. Jag blev nästan lite irriterad, jag ville få fler möjligheter att jaga in på Jerk men nu var det redan slut!
I mål kände jag att det hade gått oväntat bra för att vara ett NattiNatti, men ändå lite surt att jag klantigt nog inte hålla ihop det mentalt när jag kom ikapp Jerk och tappat min stora chans! Jag går upp på klippan där lagledningen står och frågar: "Var är Jerk, hur långt före var han?" och får till svar "Han är ute". Vadå ute. Ute ur leken? Utanför banan? "Nej han är ute på banan."
Feeeeeettt!!! Jag gick alltså om honom på slutet när han var ute och typ spelade squash inne bland granarna. Även Oskar och Holger på sträcka 3 (och alla andra i Centrum (utom Jonas Kjäll)) slog jag också denna härliga septemberafton.
Efter lite väl många snubblingar på mållinjen denna höst fick jag nu äntligen till det placeringsmässigt och var tvungen att skapa mig ett nytt passande NattiNatti-epitet: Lentil the Humiliator.
Visa kommentarer
Dölj kommentarer
(
1
)
Hellboy
:
Nu väntar vi bara på Jerks spår!
Lägg till kommentar
Namn:
E-post:
Spara