Natti natti (2012-09-26)

Det började bra.

Från 3:an gick jag ut snett, det var svårt att hitta bra vägval över de sönderskurna och hala klipphällarna. När jag passerade kraftledningen trodde jag att jag var vid nästa stolpe österut. Passerade ett par stigar som jag tyckte var märkligt att de inte fanns med på kartan. Till slut kom jag till träsket, men det var större än jag förväntat mig. Inte så konstigt, eftersom det regnat mycket. Men höjderna stämde inte alls. Började springa västerut för att bli uppfångad av den stora stigen. Till slut är jag totalt borta, som tur är lyckas jag ta mig tillbaka till stugbyområdet där jag har viss terrängkännedom och äntligen kan läsa in mig.

På väg till 8:an springer jag uppför något som ser ut att vara en jordbrant, som visar sig vara en slät våt klipphäll med ett tunt lager löv och barr. Metalldubbarnas grepp räcker inte, utan jag börjar glida bakåt. Jag är alldeles för många meter upp för att vilja falla baklänges ner, men lyckas få tag i en rot, och häver mig upp på en liten utskjutande klipphylla där jag sätter mig. Jag funderar ett par minuter på åt vilket håll som verkar bäst att försöka hoppa för att få fäste på mer gräsklädda delar av berget. Då kommer Anders springande med ett lite bättre vägval, han sträcker ut en hjälpande hand som är precis vad jag behöver för att kunna hoppa över till fast mark.