Ullmax Vinterserie #8 (2025-03-16)

Efter några turer fram o tillbaka blev det orientering. Soligt och blåsigt, kallt på TC, skönare i skogen.

K1
Följer stigen, vill hålla koll på husen och lämna vid bortre hörne. Växtligheten var för tätt och jag såg inte husen som jag tänkt, glider upp och får första stenen. Fortsätter sakta mot de efterföljande och ser skärmen i sänkan. Det var lite nertryckt och den kunde jag mycket väl missat om jag inte kommit så rätt på...

K2
..men det ökade inte försiktighet utan lades på det skrala skicklighetskontot. Ut till vägen, justerar positionen till väg-dikeskorset. Där tar jag ut en kurs och trampar fram. Känner att jag driver lite N, korrigerar lite. Tycker att jag följer det stenintensiva och är redo att spana när det börjar ta slut. Jag har även försökt förstå vad som är gult och inte men i verkligheten sett fler potentiella fält än vad som finns på kartan. Tillslut ser jag en brankant framför mig och accepterar att jag kommit för långt. En annan löpare ansluter och ska ha samma som jag. Jag tror att vi är strax N om kontrollen och bara ska lite S för att komma ut på det gula. Jag tycker vi hittar något gult och jag girar runt och hittar massa sten men ingen skärm. Den andre löparen tror jag fortsatte O. Jag ser Kent och tolkar hans bestämdhet som kontrollutgång och försöker spåra tillbaka, inget. Blir stående på en smal stig med orange markering. Då hittar jag den på kartan mellan alla stenar, precis efter att jag bestämt mig för att gå mot K3 istället. Det blir ett sista försök mot K2. Nu stämmer allt fint, stigar O till korset, fortsätter S och ser det gula och så ännu mer gult, sist stenar, 1 med skärm. Bomtidj 12.30 säger winsplits.

K3
Går på grov riktning, mitt höjdparti är tydligt som förväntat. Bedömer att jag kommer upp N om kontrollen och går således S. Där hinner jag njuta ett ögonblick av utsikten innan det är dags att löpa in för stämpling.

K4
Ner till vägen. Justera positionen till väg-ledkorsning. Tog ut en kurs och trampade på i den plockpinniga stenigheten. Tidigt ser jag en tydlig höjd, måste vara min. Däruppe finns inget. Från SO kommer andra löpare. Jag vänder sakta tilbaka och då ser jag den, på nästa höjd. Klassiskt misstag, jag ser fel objekt först och drar dit, då sitter den vid något närliggande.

K5
Jag har koll på kursen men framförallt på ryggarna.

K6
Jag vill stiga igen. Grovt till vägen och sedan orange led. Jag kommer ikapp en av ryggarna och passerar. Strax därefter tycker jag det är läge att lämna leden. Ryggen följer. Jag bedömer att positionen är strax S om de högsta topparna i N och går därför S. Det är mycket detaljer här, en tredje löpare kommer in från annat håll. Jag och ryggen tvekar sakta framåt, hör en harkling och drar dit. Den tredje tyckte väl synd om de hjälplösa två? De var en omtänksam harkling sa jag till ryggen.

K7
Jag vill gå S så strikt som möjligt. Höjden halvvägs är tydlig och där korrigerar jag V för att ligga mer rätt. Höjdkurvorna kommer men det känns inte dags än. Flera löpare korsar min väg från O. Vars ska de? Kent är med. Där sitter det en, min. En kan inte låta bli att undra om jag fångat in den utan de andra?

K8
Jag tar en grov kurs och räknar med att kunna korrigera på hygget vid behov. Jag vet inte om spåret ljuger eller om det är min passning som är fel men över sankmarken upplevde jag att jag låg S om strecket. Det är därför jag korrigerar N efteråt. Upplevelsen kom av att jag tyckte mig se storstenen N om mig. Över hygget har jag i alla fall koll på stenarna i det vita och fortsätter på min kurs. Efter rågången girar jag men med fel kurs. Två andra löpare leder mig rätt.

K9
Efter ett skoknyt tar jag mig ner till otydliga stigen. Där springer jag nästan på ett sällskap flanörer med en klubbkamrat från löparklubben. Stigar fram till de dubbla höjderna, över första, upp på andra, glider över på O-sidan, spanandes stenar. Och ja, jag ser en sten men ska jag gå i samma fälla som tidigare, att den sitter vi en annan, närliggande? Här skulle det ju inte finnas andra stenar och den jag sett var rejäl, utan tvekan. Den sitter där den ska.

K10
Jag vill ta mig till sankmarken och sedan kunna följa åsen NO. Jag ska "bara" hålla mig däruppe så ska branten komma emot mig. Här har jag sällskap som pratar och undrar. Hon är på väg att glida för långt ner men sansar sig och jag ser den strax en bit upp.

K11
Nu har jag en rygg igen. Bestämmer mig för att gå N till stigen. Där tar jag ett snabbt beslut att fortsätta N och ta mig upp direkt. Det var brantare än vad det ser ut på kartan och kändes inte helt säkert men upp kom jag. Ryggen och en tidigare rygg tog sig upp lite längre N. De låg före mig hela vägen fram och löste det bra...men jag hade nog klarat det själv också.

K12-M
Löpning.

En fin vårförmiddag i skogen. En riktig fetingbom, flera bra kontroller. Låg fart, dels på grund av terrängen, dels på grund av mitt ömmande lårfäste.