Vinterserien Tumba (2025-02-23)

Stockholmshelg, vi passade på att köra Vinterserien i Tumba.

K1
Karin tog höjd direkt, då valde jag att springa runt. Jag ville gärna se stenen på väg upp och lyckades med det. Då kom jag upp på rätt ställe och såg snart skärmen en bit bort i en sankmark.

K2
Jag fokuserade mest på att pricka rätt höjd. Jag höll en grov riktning SO. Sedan siktar jag mot högsta höjd. Dit når jag men kan inte hantera det. Jag fortsätter på samma kurs tills jag tycker mig kommit för långt ner. En annan löpare möter och jag fattar att hon var på väg ut. En bit upp satt den.

K3
Jag tar kortaste vägen till stigen. Efter stigkorset viker jag av mot nästa höjd. Jag har en rygg rakt fram och en lite S om mig. Bäst av allt är jag anar ett stråk och passerar de andra och stämplar först.

K4
Jag försöker komma ut fort, går rakt S. När det flackar börjar jag styra SO mot nästa höjdparti. Jag har inte stenkoll och försöker ha ett öppet sinne när jag tar mig upp, passerar en tidig sten. Kanske är det den jag ser på kartan? Jag fortsätter och tycker att formationerna stämmer framöver, mer stenar och höjder, saktar in, ser den.

K5
Jag börjar gå rakt O och väljer sedan att följa det gula NO. Mer detaljerad än så var inte planen. Det blir för långt ner igen. En annan löpare undrar var den ska vara, jag säger att jag inte riktigt vet var vi är (det kan jag säga nästan hela tiden utan att ljuga) men jag har en gammal rygg att följa. Ryggen korsade min väg när jag på väg ner. Ryggen hade såklart koll och hjälper mig rätt i efterhand.

K6
Tog ut en kurs och travar på. Tycker att jag får den öppna sankmarken vilket stärker mig. Det är detaljerat, mer i verkligheten än på kartan och jag tar det försiktigt på slutet. En annan löpare röjer skärmen på slutet.

K7
Tillbaka till boet. Jag ska ju bara gå N men får kämpa för det. Det drivs V hela tiden men efter sankmarken och sluttningen ner får mig att tvinga fram den gir O som behövs.

K8-K9
Löpning, och lite rygg på slutet. Vägvalet till K8 präglas av fånighet. Jag fullföljde inte högervägvalet för att kartan var skuren så att hela vägen inte var med. Då blev ett en maximering av sträcklängden istället. Väldigt ineffektivt. På vägen upp på andra sidan ser jag en rygg. Vilket hjälper lite, sankmarken hjälper mycket. Den kan jag följa för att tillslut nå punkthöjden.

K10
Springer samma väg tillbaka. Tar mig upp och avser följa sankmarken. På kartan ser jag att det ska finnas en högsta höjd precis V om dubbelstenarna. Då går jag på mot den högsta höjd jag ser. Jag hittar flera höga höjder men inga dubbelstenar. Senare kommer jag på att jag måste mera S, det ska ju slutta ner strax bakom. Jag lyckas inte reda ut situationen, kollar på klockan och tycker att det räcker för idag.

Springer stig till M.

En svag insats, ofokuserat, tur ger mig en del bra grejer men tur håller inte en hel runda.