Närkekvartetten dag 4 (2024-05-12)

Detta kan varit vårsäsongens sista tävling, det kändes viktigt att avsluta med något bra. Åkte buss upp, slapp gå så långt som många bilister. Riktig fin vårdag/försommar.

K1
Inleder med löpsträcka, kanske rusade huvudet iväg också? Upp på stigen, över höjden och sedan över en till, på andra sidan ska den sitta. Inte tillräckligt bra koll på kursen och hamnar i sänkan, bland stenar istället. Läser in och vänder upp. Åtminstone 1.20 i bomtid.

K2
Ser att det är läge att följa sankmarken, branten i hörnet är tydlig. Det hade varit läge att fortsätta längre i det blöta men jag valde att ta höjd, hålla koll på det gula och sedan gå V rakt över. Det fanns löpare framöver som också var på väg upp i min sänka.

K3
Jag går över grovt V, vill vara säker på att komma upp S om kontrollen. Fortsätter N tills jag får den. Bra förenklat.

K4
Går grovt NO, diket, höjden och sedan ser jag mitt höjdparti..men hade inte läst placeringen så noga. Tittade ner på andra sidan innan jag plockade ihop sankmarken med allt annat och tog mig upp till gropen.

K5
Fick sällskap över och ner i det blöta. Jag trodde vi kommit ner i rätt ficka och drog S men det öppna och faktumet att andra gjorde annat fick mig snart på rätt spår.

K6
Min plan var att gå S och sedan O upp i sänkan och komma ner rätt på min brant. Jag känner, misstänker att det inte gick som planerat och när höjden passerat följer jag strömmen S och får den med viss tvekan.

K7
Jag kan använda sankmarken igen. Passerar branten igen, då är det någon Centrumsupporter som hejar på mig där bak, vem? Det var blött och jag klafsade ur tidigt men var noga med att ta mig upp på högsta innan jag girar SV.

K8
Jag går grovt S, SO. På andra sidan vill jag få det blöta. Jag landar vid stenen och finner min exakta position. Jag tar mig upp i sänkan sedan ska den ju sitta på ena sidan. Där blandar jag ihop vilken sida och får vända tillbaka.

K9
Går S, prickar det första gröna. Sedan girar jag V och faller ner i sänkan. Jag har en rygg att gå på men tror att vi måste mer V, oklart vart jag fått det ifrån. MInns en tanke att en höjd måste rundas men det hade jag ju redan gjort. Farten i hjärnan var nog lite för hög här. Tack vare ryggen fick jag den bra.

K10
Går grovt O ut till stigen, fortsätter förbi bodarna, över stigen och upp på skrå. Passerar gruvhålet och fortsätter ta höjd på skrå. Rigor, som jag såg innan start (och på väg till K5) glider förbi, lätt osäker men vi fortsätter fram och får den.

K11-M
Mest transport kvar nu, Rigor drar på men jag har en rygg att förhålla mig till.

Det här blev en klar förbättring jämfört med det två tidigare loppen och en godkänd avslutning. Vårsäsongen är märklig, efterlängtad och kort. Den blåser förbi och lämnar en törstig efter mer. Behöver resa norröver för det eller acceptera och omfamna sprintsäsongen.