Närkekvartetten dag 2 (2024-05-10)

Idag: trevlig vårväder.

K1
Jag velade, gå runt höjd S eller N, rakt på blev det trots en brantbarriär på vägen ner. Såg sedan att det fanns flera passager och till och med jag vågade mig ner. Får en sten i sista sankmarken men lyckas inte helt förstå vilken det är. Vid branterna där jag tvingas gira kommer Tyr ikapp och konstaterar att det är brant. Tyr brukar vara säker så jag följde in till stämpling.

K2
Tyr är även snabbare än vad jag är så han fick löpa iväg. Jag ville nog undvika rastret och kunde sedan skråa runt och upp. Det kändes väldigt osäkert då jag trott att jag skulle få se sjön. Jag hade inte koll på att jag var så långt N. På vägen upp fick jag i alla fall några grejer som gjorde att det kändes rätt, och visst satt den där uppe.

K3
Här tar jag mig ut på det dryga sätt jag förlorade tid på i söndags. Jag borde gått ner SO. Efter gulhöjd, i sänkan tar jag ut en kurs men som jag minns det siktade jag mittemellan ring och klapperstensfält. I blötsänkan är jag med, över åsen och där nere ska den sitta. Andra löpare slöt upp och stärkte.

K4
Jag tog ut en kurs och försökte följa, jag ville hitta den stora blötsänkan SV om kontrollen. Jag får med mig det gula i något läge men är ändå inte så säker att jag girar för att komma ner i sänkan. Här ändrar jag också kursen utan att märka det. Sent tar jag mig upp, mycket sten och grejer. Hittar dubbelstenar och läser in mig, tillbaka och får den. Många hade problem här ser jag i winsplits.

K5
Ut till stig, lämna i kröken. Tog ut en kurs och försökte bocka av detaljerna. Diket, sankmark, vet inte om jag såg stenen? Det öppnar sig, vad är vitt, vad är gult? Fortsätter, den ska sitta i det gröna. Blir stående några meter ifrån och blir förvånad när den sitter så nära. Även här hade många problem.

K6
Det jag hållit på med hittills har inte känts säkert. Därför siktar jag mot sankamarken. Jag driver lite N men anar den och kan korrigera. Tycker mig hitta hörnet men känner mig inte helt säker. Går ändå S och kommer på en släpstig som går V. Då var jag inte i hörnet. Där borta i V fanns inte vettigt. Försöker få ihop det, stenen? Där är sänkan, hur högt upp är jag? Sedan hittar jag kontroll vid något misstänkt gult och agerar på det, träff. Dråpligt att när en försöker säkra upp gör en bort sig.

K7
Jag ser inget enkelt, vill då använda gulhöjderna. Bågar runt, troligen för att säkert komma upp på rätt höjd. Hittar gulhöjderna och går ner på kurs. Driver lite S utan att märka det men hittar dubbelstenar och kan studsa tillbaka upp.

K8
Jag vill stiga så långt det går. Branta sluttningar med grönt och raster, blä. En tidig tanke är att lämna vid den större sankmarken och ner via branterna. Istället avser jag att lämna vid sankmarken som kommer in från V. Det slarvar jag uppenbarligen med. När jag passerar en brantkant, jättetydlig får jag inte ihop det. Var är jag? Jag vägrar acceptera var jag är, den finns ju en supertydlig på kartan som jag såklart ser. Jag fortsätter i alla fall men korrigerar S något. En annan löpare dyker upp, också försiktig men kanske ska han till samma? Jag ser tar mig upp på något och en bit S hänger den tydlig på en höjd, den andre stämplade strax efter.

K9
Jag siktar på att ta mig upp sista höjden innan, tillåter mig därför att båga runt den första på en tacksam drivningsväg. Siktar mot högsta och håller sedan V ner till det blöt och sedan upp på den stökiga höjden. Mycket trassel med sten och vegetation däruppe men jag fick den.

K10
Jag börjar bli ganska trött, stigar så långt det går. Ser en lämplig krök att lämna vid och precis innan tar en annan löpare samma väg. Jag håller kursen rätt igenom och kommer rätt på.

K11
Jag vill attackera rakt S. Siktar mot hyggeshöjden och dess högplatå. Går N genom det gröna, mörkt gröna. Det var inte så illa. En bit på väg tar jag lite höjd, det vore så typiskt mig att fortsätta forcera det gröna en bit nedanför det vita och komma långt bort. Det lättar och jag kan fortsätta fram tills jag får den.

K12
Trött nu, sliter mig upp på högsta höjd och tänker att jag bara ska hålla V. Det var ju fel, såg en kontroll och drog N till den. Inte min, måste upp lite, då ser jag vart alla andra är på väg, en bit N.

K13-M
Löpning. Karin stod och hejade igen, det gladde och sporrade.

O-Känslan var lite bättre idag men bomtiden samma enligt winsplits. Att utan större irrfärder klara flera av de här svåra kontrollerna låg till grund för den goa känslan.