Kol-MILA lång (17/08/2020)
Kategori: Träning
Harita/bölge: Hallstahammar Riset
Organizasyon: Hallstahammar OK
Disiplin: 3,8 km
Mesafe: 5.03 km
Zaman: 55:35
Ortalama kalp atisi: 137
Maximum kalp atisi: 168
En bana med fokus på kolbottnar lät som utmärkt träning för någon som inte är uppväxt i Bergslagen.

K1 Lätt kontroll bredvid stigen. Kontrollen låg uppe på en liten höjd som förmodligen var en kolbotten.

K2 Tvärs över till stigen, som var så snabblöpt att jag sprang förbi kontrollen utan att se den lilla snitseln. Vände tillbaka vid röset.

K3 I hyggeskanten låg ett stort stabilt gränsröse som gott och väl hade kunnat vara vid en riksgräns.

K4 Rakt på.

K5 Skogen var inte så farligt stenig, men stigen visste jag var ännu bättre att springa på. Jag kom in lite onödigt långt norrut men såg det stora blocket öster om stigen och kom bra in på höjden som kontrollen skulle ligga på. Där hittade jag dock varken kolbotten eller snitsel. Ganska snart hittade jag en snitsel vid stenen längre söderut i ringen, men med fel kodsiffra. Efter ytterligare lite irrande hade jag läst in mig från alla håll och visste att jag var på rätt plats, och beslöt mig för att inte lägga mer tid på att leta efter en kontroll som kanske inte fanns, utan drog vidare till sexan.

Lite senare kom jag tillbaka, när jag sprang den korta banan. Då kom jag från andra hållet, och nu hamnade jag plötsligt mitt i kolbotten, som en uppenbarelse. Denna kolbotten stämde perfekt med de beskrivningar jag fått höra. En ringformad låg jordhög, där granarna växer extra tätt. I mitten är däremot marken slät och nästan utan växtlighet. Och där i mitten hängde snitseln med rätt kodsiffra. Intill kolbotten fanns till och med en liten skylt som beskrev den för eventuella turister som hittat ut i skogen.

K6 Hade tappat lite motivation av snurrandet och slarvade med riktningen.

K7 Lätt kontroll i stigkorsningen.

K8 Lätt kontroll vid en liten rastkoja.

K9 Blev lite förvirrad när jag skulle passera mellan de två sankmarkerna. Det var grönare än jag hade tänkt mig och jag trodde att jag råkat springa norrut från K8. Det redde upp sig, och K9 var lätt intill stigen. Någon kolbotten såg jag dock inte.

K10 Ganska tråkig sträcka utmed hyggeskanten.

K11 Jag fick snurra runt ett par varv för att hitta gropen inne i slyskogen.


Det blev en intressant träning i att se kolbottnar i olika grader av tydlighet. Det är av stort kulturhistoriskt värde att de bevaras på orienteringskartorna. Däremot så undrar jag om inte en hel del av dem borde revideras bort, eftersom den fysiska och kemiska påverkan som kolmilningen har haft på marken inte längre är tydlig. Det var väl ungefär 40 år mellan att kolmilningen upphörde och att den moderna orienteringskartan kom till i början av 80-talet? Då var säkert många av kolbottnarna mycket tydligare, men sedan dess har det nu gått ytterligare 40 år.
Yorumlari göster (0)
 
Kol-MILA lång (17/08/2020) Kol-MILA lång (17/08/2020)