Plockepinn del 3 (2015-11-28)
Kategori: Tävling
Karta/område: Generalstabskartan (?) 1942
Arrangör: OL-teamet Olofström
Land: Sverige
Distans: Knappt en mil
Sträcka: 12.56 km
Tid: 157:54
Av någon konstig anledning har jag sett fram emot att få prova springa backstreckskarta, och när kan vara ett bättre tillfälle att prova än en sen lördagseftermiddag i november när regnet precis har slutat falla, molnen lättar och himlen är alldeles orange av solnedgången när vi styr färden söderut från växlingsområdet i Blekingeskogen mot målet vid Borgen i Olofström. Ja, nämnde jag att det var sådär en plusgrad också..

Vi var en av de första patrullerna som gick ut på del 3 vilket kändes bra, just då visste vi ju inte att vi snart skulle bli ifattsprungna.

K1 var en snäll kontroll precis i ängshörnet, dessutom hade vi passerat kontrollen vid tidigare slingor så det gick snabbt att hitta fram. Mot K2 valde vi att runda första kullen och satte kompassen mot platsen där det var en äng för 63 år sedan. Hittade ingen äng men passerade diket och hittade en väg som även den fanns på kartan. Kontrollpunkten var en ruin och jag sa till Joel att man brukar känna igen platser där människor har bott. Mycket riktigt, vi följde vägen en bit, kom fram till en plats där vi anade en sänka framför oss (österut) och där bakom en högre höjd. Vek in till höger och där låg en stenmur - snabbt in på den gamla tomten och visst fanns ruinen där!

Nu hade det börjat skymma, jag sa till Joel att vi inte skulle vara dumdristiga och börja med att gå vilse utan gå "säkert runt" till nästa kontroll. Joel sneglade mot den nya skogsvägen som gick rakt söderut från K2, men var för snäll för att säga emot (trots att han är den som sprungit backstreckskarta förut).. Dags att tända pannlamporna, vi kunde snabbt konstatera att min lånade pannlampa glappade lite, precis som den snälla utlånaren sagt.. Tyvärr var glappet snarare av arten att den var släckt mest och lyste väldigt sällan, än tvärtom.. Än så länge var det skymningsljus så jag tände reservlampan och hängde glatt på Joel.

K3 då. Följde stigen västerut och trodde vi kom fram till huset vid ängen, tyvärr var det fortfarande bebott så vi fick kravla oss runt i den nyligen gallrade skogen utanför tomten. När vi var vid södra änden av den öppna ytan satte vi kompassen rakt söderut, men blev ganska snabbt osäkra då vi hittade en ny väg, som dessutom ledde till ett annat hus en bit åt öster..? Började bli himla osäkra och gick ytterligare lite söderut, hittade en bäck som vi trodde kom från sjön och bestämde oss för att ta oss dit. Hittade ingen sjö utan mötte i stället andra patruller som vi förstod kom uppifrån K2. Följde efter lite överläggningar i samma spår som dessa patruller, och blev i sluttningen även ikappsprungna av ytterligare några par. Joel började ana att kullen vi var på väg upp för faktiskt kunde vara vår kontrollpunkt, och uppe på höjden viskade han till mig att kontrollen satt precis till höger. Jag smög fram och stämplade men lyckades inte lura de andra patrullerna som även de tog kontrollen.

När jag lagt på spåret på moderna kartor så ser man att vi hamnade uppe vid fel hus först, och kom alltså betydligt längre åt nordväst än vi ville. Snacka om onödigt runtvägval, framför allt som man på de moderna kartorna ser hur den nya skogsvägen ut från K2 verkligen leder rakt mot K3.. Jag lovar att lyssna mer på Joel nästa gång.

När jag såg alla andra fara ner för sluttningen började jag förstå nyttan av en egen, fungerande, pannlampa, men det var inte mycket att göra något åt nu. Vi valde att följa en stig västerut till ett dike, som såg ut att gå hela vägen ner till K4. Det gjorde den också, men med väldigt täta granplanteringar som närmaste sällskap. Här gick det långsamt när jag flera gånger fick be Joel stanna och vända sig om för att lysa vägen åt mig. Längs denna sträcka växlade mina tankar fram och tillbaka mellan "ÅH vad kul och utmanande detta är!" och "ÅH vad dumma i huvudet vi är som klafsar runt här ute i mörkret utan ens en riktig karta att förlita oss på". När vi började närma oss K4 var vi många patruller som letade efter det som var ett ängshörn 1942, och kontrollen hängde ganska snällt så snart hittade vi den.

Att springa utan lampa längs diket var tungt, så i stället för att fortsätta på det alternativet och ta oss ner till det stora diket västerut, valde vi att följa det som såg ut som en stig åt sydost. Planen var att ta sig till sjön, därifrån sikta mot nästa sjö och gå upp till kontrollen därifrån. Men, stigar som fanns 1942 i områden där skogsbruk bedrivs ser inte riktigt likadana ut 2015.. Kom till flera stig/vägförgreningar där vi fick välja väg. Trodde till slut att vi kom till en trevägskorsning lite nordost om "vår" sjö, gick västerut men fick ingenting att stämma..

Alla andra patruller som vi sett runt K4 hade nu försvunnit och ja, mitt humör utan pannlampa och efter ca 4 h i skogen var nog inte det bästa (förlåt Joel..). Jag började tappa energin, samtidigt som min envisa sida sa att jag aldrig brutit ett orienteringslopp tidigare.. För förhållandets skull enades vi dock om att bryta, joggade ut till landsvägen och ner mot Olofström. Blev upplockade ungefär halvvägs och fick skjuts sista biten.

Vinnarna kom i mål kl 19:42 på kvällen med en totaltid (på alla tre slingorna) på 5:02, och snart droppade de flesta patrullerna in. Jag är fortfarande lite bitter över att vi inte kunde fullfölja, men nu har jag provat detta och är himla sugen på revansch, nästa gång bättre rustad vad gäller kläder, reservenergi och framför allt en fungerande pannlampa. Får väl se om Joel kan tänka sig att ge sig ut på denna relationsövning med mig en gång till.. :-)
Dölj kommentarer (1)
Ågren : Alltså, eh, NEJ.
Lägg till kommentar
Spara
 
Plockepinn del 3 (2015-11-28)