KM Ultralång Centrum OK/TMOK (2013-11-17)

I samlade tropp stövlade jag, Rotis och de två killarna från Tumba-Tarzanhöjden ut mot kontroll ett i ganska god fart. Kontrollerna 1-4 togs tillsammans utan några utbrytningsförsök.
På väg till femman försvann Tumbakillarna bakom ett hörn och jag ledde mig och Rotis ut i myren, lite för långt till höger. Han var starkare än jag i det våta och sprang ifrån. Kvartetten sprängdes, och alla stämplade ensamma vid femman.
Jag gnetade på. I ringkanten till kontroll sju stod Rotis och ojade sig över sitt knä, som hade haft närkontakt med en stock. Han funderade på att bryta, sa han.
Jag sprang vidare med blandade känslor. Vill förstås inte att nån ska skada sig, men Hähä nu är det bara att glida mot seger.
Trodde jag, ja. På väg in till kontroll 11 hörde jag hur det frasade i mossan bakom mig. Och vem kom där om inte grosshandlare Rotviker?
-Än kan du inte räkna bort gubben! hojtade han.
Det gjorde jag inte heller.
På följande sträckor sprang vi och bevakade varandra. Han såg pigg ut. Det gick alltid lite fortare när han låg först.
Vid 15 klämde jag en gel och drack vatten. Halvvägs ut på långa långsträckan höll vi på att bli attackerade av en flock arga schanuzrar. 80 minuter på klockan. Försökte psyka. ”Det är nu tävlingen börjar.”
Vi körde stigen runt till höger på långsträckan. Där stigen delade sig vek Rotis in till höger, för att ta kontrollen nästan bakifrån. Jag höll lite mer rakt på och tänkte att nu får det bära eller brista. Här avgörs det!
Jag körde på så gott jag kunde och trodde att mitt vägval var lite snabbare. Men i kontrollringen hörde jag fraset igen. Där kom han. Precis samtidigt. Vi kom överens om att det då var självaste fan.
Här började tröttheten kicka in och vi orienterade rätt kasst. Sprang och kollade på varandra och bommade här och där. Vid 17:e dök Moa oväntat upp och stämplade före oss och drog iväg med en jäkla fart.
Vid 18:e fick jag en mikrolucka (~10 sek), som jag försökte och misslyckades med att förvalta.
Vi låg samlat. Skulle vi behöva spurta? Vore det fegt att föreslå en delad seger? Kan man målstämpla samtidigt? Pust.
I backen upp mot 21:a var jag trött, men höll mig på stigen. Rotis låg lite längre till vänster. Händerna på låren, upp upp. Stenen, branten, höjden, kontrollen, stämpla.
Rotis?
Nowhere to be seen.
Var jag först?
Tror fan det.
Jag plockade fram och la på den jävligaste av sulor jag hade och drog mot näst sista. Stig och enkelt, bra. Spikade. Inget fras.
Sneddade på över klapperstensfältet till sista med ena ögat på kartan och det andra över axeln. Fortfarande ensam. Stämplade. Såg husgaveln vid målet. kan det vara sant?
Forsade på allt vad jag hade ner i slänten och slog i målstämpeln på ett nära nog tomt TC. Henning hade inte sett någon annan komma i mål. YES!
En minut senare brakade Rotislainen ut ur skogen och såg förskräckt ut när jag hejade på honom de sista metrarna. Han var säker på att jag bommat tredje sista och hade bara bevakat in mot mål…