Mila Stockholm by Night, e1 (2013-11-13)

Pga mitt efternamn fick jag starta långt bak. Passade bra, då jag ändå inte ville upp och hugga i klungan. Avvaktade med vägval till första för att se vad alla gjorde: Rakt på i myren, fint.
Flöt med i lagom tempo de tre första kontrollerna. Till fjärde (OBS: Ej min gaffling nedan. Sprang i ordningen 3-6-7-8-4-5...) hade min klungsektion blivit lite avkapad, vilket resulterade i viss försiktighet in mot kontrollen och en liten bom.
Till femte (kartans 7) försökte jag orientera själv och lyckades dra med mig några stycken snett, medan andra tog den direkt. Hamnade sist i klungan, men gick smartare ner mot åkern mot sjunde och plockade ikapp det mesta där.
Ut på den långa fjärilsslingan ökade farten eller så började jag bli trött. Något slags gummibands- och dragspelseffekt uppstod. Jag lyckades nagla mig fast vid framförvarande lampor nästan hela vägen fram till sista passeringen av bo-kontrollen. Därefter fick jag springa långsträcka ensam (om man bortser från alla pöblar).
Sprang om en massa folk på vägen och höll mig i skogen, på tryggt avstånd från den förbjudna åkern. Vid åkerns kortsida såg jag alla dem jag sprungit om ligga före mig ute i åkerkanten... Fusk?
Därefter zickzackade jag mig fram och stötte på Mattias Ågren och återsåg ryggarna på de som sprang ifrån mig in till boet. Jag och Ågren vadade genom översvämmade bäckar och sprang utan att kolla på kompassen. Läste in mig vid husen och tappade ~3 min totalt på sträckan. Inte bra!
Fick sällskap av en Linnélöpare på sista slingan. Vi tuggade på, jag dessvärre mest i bakhasorna.
Det var jobbigt och gick sådär, men bra träning.