O-Ringen Borås etapp 5 (3-days men etapp 3) (2015-07-24)

Medan detta med fri starttid på de första två dagarna hade något mysigt och avslappnande var spänningen inför jaktstarten på den avslutande etappen en helt annan. Jag startade i en Järla-sandwich med två minuters avstånd fram och bara några sekunder bak. Målet för loppet stod därmed klart.

1: Började lite stressat och sprang över båda höjder intill stigen. Sen satte jag igång klockan.
2: Vänster innebar en tuff stigning antingen i början med oklar framkomlighet eller i mitten plus en längre omväg. Höger såg klart bättre ut, och förutom högt gräs i sluttningen belönades jag med en bra löpbarhet och en fin ingång till kontrollen. Järlatröjan bakom hade försvunnit på vägen.
3: Tog en lite för stor sväng och kom ut för långt till vänster på åsen. Fick syn på Järlatröjan framför mig, bra.
4: Jag hade planerat att springa ner och följa höjdkanten till hygget, men i själva verket låg jag högre i sluttningen efter kraftledningen än jag trodde. Borde ha fattat när jag sprang på släpstigen, men istället blev jag förvirrad av småhygget vänster om mig. Kom ner till en rejäl sänka men fattade fortfarande inte och tog mig över åsen istället. Nere i mossen hade jag återhämtat mig och vek in till min sänka.
5: Höger om träsket blev det, och därifrån borde jag sprungit mer direkt. Fast det var den torra marken och draget efter två ungdomar som lockade.
6: Tog ett fåtal sekunder för att bestämma mig för vänster + vatten. Bra beslut, även om jag ändrade den sista biten av planen och skråade. Snubblade över kontrollen innan jag verkligen räknade med den.
7: Fick inte syn på den stora kanten, och därefter tappade jag kontakt med karten. Uppe på en rätt öppen höjd (där kontrollen satt) hade jag svårt att läsa in mig och började rota runt åt flera håll. Kom till en ännu öppnare rygg och trodde att jag befann mig på gulhöjden intill vägen. Sprang ner, men sänkan som dök upp var för djup och grön. När jag stod vid en klippa fattade jag läget till slut och kröp upp till samma höjd jag hade varit två gånger innan. Kontrollen stod riktigt elakt gömd i en mikrosänka, och det tog ännu 10 sekunder tills jag slutligen såg den.
8: Rakt på lockade inte mycket med all grönska och så blev det en högersväng mot kraftledningsgatan. Tyvärr tog jag av för tidigt och hamnade på en riktigt brant kulle och sen på fel höjd. Redde ut det okej, men en dryg minut gick väl åt det hela.
9: Bestämde mig direkt för att gå ner till vägen. Kontrolltagningen funkade bra och sträcktiden är jag nöjd med, men det tog ändå ganska länge tills jag nådde vägen, och jag undrar om en mer rakt på variant inte hade varit snabbare.
10: Full koll.
11: Inget snack om vägvalet. Säker ingång, bra tid. Kom ikapp Järla-killen som hade smitit förbi när jag storbommade vid sjuan.
12: Låg framme och körde över båda staket, såg branten vänster om mig i sluttningen och såg till och med folk vid en sten längre ner. Fast jag skulle ju till en v-formad brant, eller?? Nere vid stenmuren tvärstannade jag och behövde en tio sekunder för att korrigera. Järla hade stuckit. Surt.
13: Stressat, utan riktningskoll ramlar jag nästan ner till vägen. Tappar ännu mer tid på omväg och tveksamhet.
14: Att kuta ner till den stora vägen och sen hitta på något var det som gällde. Tyvärr hittade jag på något fel och sprang blint till en annan kontroll.
15: Tydligen fanns det ingen i min klass omkring, därför pressade jag inte ut det sista ur kroppen. Njöt istället av upploppet och högstämningen i arenan. Jättekul att få vara med om det.

Sammanlagt kan jag nog konstatera att det finns en del att jobba med orienteringsmässigt, och att den nuvarande halvdåliga formen efter en period av mindre träning och mer god mat tyvärr påverkar mina vägvalsbeslut i viss utsträckning. Jag väljer bort vissa rutter bara för att "det känns för jobbigt". Därför anser jag mottot att främst förbättra orienteringsförmågan och sen löpstyrkan inte som hela sanningen. Dags att träna löpning igen.