O-Ringen Borås etapp 4 (3-days men etapp 2) (2015-07-23)

Det vankades fin medeldistansorientering, och eftersom man tydligen ville maxa upplevelsen för alla 3-dagars-löpare så fick vi samma distansen som dagen innan, fast med annan karaktär. När jag fick min kontrolldefinition och såg att det fanns 20 kontroller att sätta pinnen i så anade jag att det skulle bli den typen av orientering jag är sämst på: "normaldistans" med korta och långa sträckor i tekniskt svåra områden. Men först lurades man med en lättare inledning innan man fick ge sig ut till den svåraste biten.

1: Touchade det halvöppna och det steniga och kom fint ner i sänkan.
2: Ville vara vänster om mossen bakom vägen och ta mig över vid ett inte närmare bestämt lämplig ställe. Missade helt att det fanns en stig som rundade första grönområdet, och dessutom hade jag inte riktigt läst höjdbilden vid kontrollen. Därför var jag inte på det klara med att kontrollhöjden skulle ligga en bit högre än mossen, och det blev en dryg halvminutsbom utav det.
3: Först sprang jag åt fel håll på en stig innan jag vände till söder. Kom ut till bron och insåg då att det var det enda sättet att ta sig över floden. Fick kontrollen ok.
4: Studsade mot stödkurvshöjden och fortsatte rakt fram. Fick först syn på en annan kontroll innan min egna.
5: Fick mer stigning och längd än nödvändigt genom att springa ut till vägen. Inga problem i kontrolltagningen.
6: Kom fint fram men kollade fel på definitionen och sprang ett 30-sekunders-varv innan jag stämplade.
7: Såg att kontrollen låg högre och valde att ta stigningen direkt mot NV höjden, runda den och följa kompassen med avståndskoll på gulmossen på högersidan. Funkade fint.
8: Bestämde mig för södra slussen för att få mindre löpning på hygget och en fin ingång uppför sänkan höger om höjdtoppen upp till kontrollen. Bra.
9: Beståndsgränsen var tydlig när man väl kommit fram.
10: Horrorsträcka. Mycket detaljrik skog, inte många tydliga objekt att gå på och gott om tillfällen att göra parallellfel. Riktig koll hade jag bara fram till den stora vägen, och det avgörande misstaget att ta fel på riktningen hände redan strax efter den. Ärligt talat sprang jag helt på måfå ända till stormossen och hoppades att jag på ett mirakulöst sätt hamnat rätt. När den efterlängtade bäcken inte dök upp var storbommen avgjort. Det som följde var nog den klassiska "rastipaniken", fast den versionen där man kollar alla möjliga kontroller i förhoppningen att det är en egen kontroll *senare på banan*. Efter det som kändes som en halvtimme läste jag in mig vid bäcken och styrde rätt, knäckt på riktigt.
11: Mycket negativa tankar trängde undan allt förnuft och vilja att orientera bra, och mycket riktigt blev det en nästan lika stor bom på en kortsträcka. Återigen var det bäcken som fångade upp mig.
12: Trevade mig fram innan jag insåg att det var världens enklaste kontroll uppe på högsta höjden. Fast viljan att springa på hade försvunnit tillsammans med självförtroendet.
13: Lika lätt. Studsa mot stora höjden och glida upp storsänkan. Tvekade ändå när jag inte direkt hamnade på rätt sluttning.
14: Såg kontrollen redan från första höjden och försökte få åtminstone en bra sträcktid.
15: Återigen superlätt, mellan höjdtopparna. Fast sträckan dit blev rätt så lång.
16: Väldigt otäckt grönområde vid staketet, mycket värre än det mörkgröna på slutet. Jag förstår inte riktigt hur kartritaren tänkt här.
17: Av någon anledning sprang hade jag för mig att spången skulle ligga till höger. Insåg efter ett tag att jag var på väg in i återvändsgränden. Det kostade ännu 20 sekunder, men i det här loppet spelade det ingen roll. Hade fått nog för dagen och sprang runt, fick kontrollen fint från det hållet.
18: Åtminstone en kontroll jag förenklade rätt: kuta ner tills det blir blött, sen vända till vänster. Svårare än så är det inte.
19: Ok.
20: Rätt sida tjärnen den här gången.

Ett uruselt lopp som började okej och gick åt skogen när jag inte klarade byta till mer noggrann orientering när det gällde.

Tid: 75:33