O-Ringen Borås etapp 3 (3-days men etapp 1) (2015-07-22)

Äntligen O-Ringen igen! Fin och krävande orientering och mycket trevlig arrangemang runt omkring. Upplaga 2015 i Borås skulle heller inte bli en besvikelse.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av den här klassen. Banlängder ungefär i paritet med H21 kort och svart nivå stod det i inbjudan, men faran är ju att en sådan klass kan bli något av ett "biprodukt" där banorna inte får samma kärlek som de "riktiga" tävlingsklasserna. Men från första minuten jag hade kartan i handen visste jag att jag kunde vara helt lugn - åtminstone i detta avseende.
Terräng- och svårighetsmässigt var loppet också försett med stora frågetecken. De första två etapperna hade bjudit på såväl teknisk, tung och jobbig terräng som mer löpbar och snäll underlägg med lättare orientering. Inte enkelt att ställa in sig till det. Så fick väl första dagen avgöra taktiken för de kommande loppen.

1: Var inte riktigt med, såg varken stenarna eller hygget på högersidan. På släpspåret i sluttningen kunde jag svänga in åt rätt håll.
2: Första uppförsbacken gjorde jag för lätt för mig och tog den diagonalt istället för rakt upp. När jag såg hyggen på båda sidor började det klarna i hjärnan.
3: Tacksam för det givna runtvägvalet stack jag ut till vägen och började fundera lite på resten av banan. Kontrolltagningen var inte helt ren men okej. Bra tid på delsträckan.
4: Använde det gula och den steniga höjden som säkerhet. Därifrån såg man redan kontrollen. Bra.
5: Det här var inte lika entydigt. Runt på stigen var för långt, därför sprang jag direkt mot hygget för ett rakt-på-alternativ. Det blev till slut vägen genom den första mossen där jag såg folk fastna ända till höften. Tjoho!
På vägen funderade jag en gång till på att springa runt men släpstigen över höjden lockade alltför mycket. Den sista biten genom träsket och hygget kändes riktigt seg och långsam. Ändå sprang jag ner eftersom jag ville ha en mugg vatten eller två. Själva kontrollen fick jag fint till slut.
6: Ville runda det första ljusgröna och sen fortsätta i det vita för att slutligen få kontrollen österifrån. Rundar det mörkgröna istället och får gena hela skiten till höjdkanten. Den första delen va inte så farlig men den sista biten var på gränsen mot mörkgrön. Tappade en del tid på det här.
7: Än en gång drog jag åt vänster och undrade varför det inte blev riktigt blött om fötterna. Det gröna såg man däremot tydligt, och kontrollen kunde bockas av utan större besvär.
8: Jag tänkte använda släpstignätet i vis utsträckning åtminstone, men från det gula lyckades jag inte med det och fortsatte bara tills jag kom till en höjd med en kontroll på. Då var det lätt att ta sig fram den sista biten.
9: Kuta ner.
10: Kuta upp.
11: En jättedålig riktning genom ett väldigt risigt grönområde fick mig att ta en onödig omväg, och i tillägg hamnade jag på fel stig efter att ha misstolkat förgreningen. Insåg det när jag fick syn på barnens snitslade sträcka. Oj vad pinsamt. Bara att dyka ner i grönområdet så fort som möjligt. Kontrollen dök upp vänster om mig, phew!
12: Tog en snabb titt på kartan - väg, sen rakt på, och sen händer ett mirakel och jag hittar kontrollen. Jo, miraklet uteblev men jag fattade efter ett fåtal sekunder att jag stod på förgreningen bara några meter från min kontroll.
13-mål: Jajamän, även här kan man bygga i en mikrobom - nämligen genom att springa på fel sidan pölen. Inte så farligt fast onödigt.

Sammanlagt är jag rätt nöjd med loppet - lite väl krasslig i början och ett dåligt grönt vägval plus några tveksamheter, men inga större grejer. Kunde ha varit värre.