Jukola startsträcka (13.06.2015)
Kategori: Tävling
Kart/område: Pitkäketo
Arrangør: Jukola
Land: Finland
Disiplin: 13,8 km
Etappe: 1
Det här var nog det mäktigaste jag någonsin varit med under min blygsam orienteringskarriär. Känslan att springa som galet i en jätteklunga förbi hejande folkmassor in i den mörka skogen är bara obeskrivlig. Desto viktigare var det att följa principen jag hade slagit fast för mitt lopp: att alltid ha koll på var jag är och att vara uppmärksam när det gäller gafflingar.

1: Egentligen hade jag planerat att springa om så många som möjligt till startpunkten, men det kunde jag bara glömma. Det var alldeles för trångt i startfållan. Jag vek upp kartan kort innan vi passerade asfaltvägen och såg att de flesta nog skulle springa rakt på och utnyttja kraftledningsgatan. Så jag följde tåget som gick åt det hållet. Det kändes förvånansvärt tungt i början, framför allt under kraftledningen, och man sprang i en konstant moln av blåbärspollen eller dimma. Jag kom direkt till min gaffel och kände att det var en bra början.
2: Lite tvekande halvvägs, men ingen tidstapp.
3: Nu visste jag att jag hade kommit in i loppet på ett bra sätt och kände att jag förstod kartan och terrängen och var beredd att ta egna beslut så fort det krävdes. Själva kontrollen var enkel.
4: Eftersom tredje hade varit en TV-kontroll var jag säker på att den här skulle vara gafflad igen. Därför var jag extra noggrann var jag passerar höjden. När jag såg att det var mellan höjdtopparna blev det lätt att välja rätt.
5: I ett individuellt lopp hade jag väl tagit vänstervägvalet, men det kändes dumt att lämna klungan. Inga konstigheter i kontrolltagningen.
6: Lätt kontroll, men det kändes ändå bra att jag precis visste när och var jag ska förvänta kontrollen.
7: Visste att vi låg höger om strecket när vi passerade höjden. Nerför gick det ganska sakta, men prick på.
8: Sluttningen var lättlöpt, och även om jag aldrig såg de stora branterna kom kontrollen precis som förväntat.
9: Av någon anledning, kanske för att få vila hjärnan lite grann, valde jag att springa runt. När jag plötsligt var nästan helt ensam i skogen blev jag nästan osäker, och även de korsande löparna förvirrade mig lite. Men stigen och även mossen var snabb, och kontrolltagningen blev aldrig ett problem.
10: Rakt på betydde mycket grönt och även klättring uppför. Fältet hade blivit lite utdraget och jag fick orientera själv till kontrollen. Sänkan 200 m innan kontrollen bekräftade att jag var på rätt väg.
11: Det kändes som det var hög tid för en gaffel igen, och när jag insåg att folk framför mig drog mer åt vänster än jag kunde acceptera visste jag att det var dags att lämna tåget, runda det gröna på högersidan och vika in vid stenen. Det fanns bara c:a 5 som gjorde det samma, och jag stämplade som andra.
12: Grönområdet var något jobbigt att springa i, därför drog jag ut till mossen där det var en aning finare. Jag blev dragen till en annan gaffel och stannade till en sekund för att förstå läget, men det ledde inte till något större tidstapp eftersom det var nog det bästa stället att passera det mörkgröna. +0:30
13: Vägvalet var förmodligen inte det bästa, men väl ner i det gröna fanns det ingen anledning att vända upp igen i det vita. Kontrollen var lätt.
14: Jag hade inte studerat långsträckan i förhand, men det tog inte lång tid att inse att det inte fanns ett rimligt alternativ till vänstervägvalet. Ute på gärdet passade jag på att inta en gel för en liten extra-boost för sista tredjedelen.
Genom det gröna gick det väldigt sakta i kö, men ett ynkligt försök från min sida att ta sig förbi visade sig vara svårgenomfört och slöseri med krafter. Då var det bara att gilla läget och vänta på bättre tillfällen. Klungan splittrade upp sig i en tuff grupp som gick rakt över höjden och den andra gruppen. Något utvilad valde jag det första, och det kändes som ett bra beslut. En bekräftelse på min position fick jag av mossen inför sista höjden. Själva kontrollen kände jag igen från TV-sändningen.
15: Jag ansåg runtvägvalet som givet men visste samtidigt att det skulle vara första orienteringsuppgiften att hitta till vägen (alla har tydligen inte lyckats med det). Det plötsligt ökade tempot ledde till vissa kramptendenser i benen, så jag var glad när det gick in i skogen igen. Mycket folk vid kontrollen och nästa kontroll i ett svårt område betydde gaffling.
16: En lättlöpt släpstig gjorde det enkelt att ta sig genom det streckade och även en bit uppför berget. När storbranten dök upp till höger och hällmark framför mig var det bara att ta sig över toppen och vidare till min lilla höjd. Här orienterade jag helt för mig själv, och den här spiken kändes riktigt bra.
17: Istället för att fortsätta i den riktningen jag hade hängde jag ett gäng som drog mer åt vänster. När vi kom ner i mossen och det inte fanns någon höjd i närheten var det solklart åt vilket håll jag fick korrigera. +0:30
18: Beach-OL.
19: Egentligen ganska lätt, men i natten är det lika lätt att blanda ihop stigar. Men jag orienterade lugnt och spikade även denna kontroll. Emellanåt hade det blivit ganska glest med sällskap.
20: När det samtidigt blev mer egen orientering, högre tempo och ett diffust område försökte jag vara extra noggrann med riktningen. En grupp som jag tydligen hade sprungit upp ledde mig in.
21: Bra riktning och tempo.
22-Mål: Nu var det slut med orientering och det gällde bara att pressa ut det sista som fanns kvar i kroppen. Svårt att beskriva hur man känner sig efter ett sånt lopp och efter bekräftelsen att alla stämplingar är rätta.
Skjul kommentarer (2)
Linnea Börjars : Snyggt orienterat, Holger!

Hade samma upplevelse till kontroll 11, med den lilla skillnaden att jag inte trodde på mig själv. Alla sprang rakt ner, jag kände att jag borde hålla höger, men vågade inte släppa tåget. Väl nere i grönområdet insåg jag av alla rop på finska att ingen egentligen hade koll. Bara att springa upp igen och runda det gröna. "Var är alla?" frågade jag de andra tre jag fick med mig till vår gaffel.

Till 15 ingick jag i skaran som inte hittade ut på stigen (förrän till andra halvan, och då kom vi norr ifrån!). Hur svårt kan det vara? Trodde att folk i täten av ett led läser kartan, men tydligen inte och inte jag heller tillräckligt noga, visade det sig...
Holger Kohr : Tack Linnea! Roligt att läsa hur du upplevde loppet.
Vid kontroll 11 borde jag kanske tillägga att jag skymtade ett fåtal lampor höger om mig, det var alltså inget helt ensamt beslut. Jag sprang till och med en liten bit genom grönområdet typ parallellt till beståndsgränsen (det som är gult på spåret).
Till 15 var det väl den sista svängen bakom gråhöjden som många inte tog utan fortsatte rakt ner i olyckan. Vilken otur att du hamnade i ett sånt tåg :-)
I alla fall imponerande att du tog dig runt den här banan efter Venlakavlen bara några timmar innan!
Skriv ny kommentar
Lagre
 
Jukola startsträcka (13.06.2015) Jukola startsträcka (13.06.2015)