Pannlampstest / Lång-OL (2015-06-05)

Egentligen hade jag planerat en lång löpträning inför Jukola, men under dagen tänkte jag först "fan, jag skulle behöva springa i skogen" och någon timme senare "fan, jag borde träna nattorientering". Och så blev det snabbt ihopklickad bana i Norra Djurgården eftersom jag hade kartan och skulle kunna springa hemifrån.
Jag drog iväg kl 22:15 med min nya Mila Vega pannlampa som borde ju också genomgå en ett riktigt genrep. Riktigt mörkt var det ännu inte, men i skogen skulle det väl vara det, och senare än så hade jag ingen lust att springa. Efter 3 km uppjogg till startpunkten började orienteringen (utan kontroller förstås).

Jag hade tagit bort småstigarna för jag brukar läsa för mycket på dem, och de behöver inte tala hela sanningen när sista uppdateringen kanske varit ett tag sen. Det märktes även på vägen upp till 1:an och 2:an där det var mycket grönare än det ser ut på kartan. Annars stämde det bra dock.
Lite halkigt var det också i de branta sluttningarna med mina dubbfria skor, men att springa hemifrån 3 km på asfalt med dubbskor hade nog varit ännu värre.
Ljuset från pannlampan är skitbra tycker jag. Det största förbättringen mot min gamla Silva-lampa är den mycket bredare spridningen av ljuset som gör att man har en bättre generell bild av sin omgivning. Dessutom slipper man titta rakt ner när man läser kartan, vilket tillåter en att samtidigt kolla vad som finns framför en. Att man ser bättre i tät skog kan jag däremot inte säga, i alla fall inte mycket bättre - det är fortfarande svårt att hitta snabba stråk genom grönområden.
Orienteringsmässigt gick det hyfsat bra, särskilt när det gällde kompasslöpning vilket hade varit problematiskt senast, minst sagt. Ibland var jag väl inte framme vid kontrollen: 5 - läste branten som sten, 11 - nöjde mig med "mellan två små höjder", 15 - hade korsat en stig men tydligen inte den på kartan, 17 - fel sten, 18 - gick inte hela vägen ner men blev distraherad av allt skräp i skogen. 29 och 30 hoppade jag över eftersom det fanns ett nytt staket, hela skogsdungen verkade inhägnad.
Jag fick bara två hjärnsläpp - en på väg till 20:e där jag drogs magiskt till "den vanliga vägen" till intervallträningsslingan utan att kolla på kartan. Jag nöjde mig med vilken sankmark som helst och fortsatte men insåg att det här var alldeles fel. Den andra stora bommen kom när jag drog snett i ett grönområde (som jag aldrig borde ha beträtt), hoppade över en bäck (jo, det kan väl stämma), rundade en höjd (konstigt att den är så liten) och till slut hamnade på en väg där det gick nerför åt båda håll (vad fan?). Bestämde mig sen för att fortsätta.
Fysiskt kändes det förvånansvärt bra hela vägen. Jag tog till och med en extra backe till slut. Det här bidrar i alla fall till att lindra paniken inför långa natten i Jukola.

När jag kom hem visade klockan 0:35 som dagtid och dessutom 22,5 km sträcka varav 16 km orientering. Nöjd!