Närkekvartetten Dag 4 Medel (2015-05-17)

Den avslutande medeldistansen i samma terräng än långdistansen dagen innan borde varit något att se fram emot. Jag kände mig dock väldigt mättad på orientering efter ett par halvtrevliga upplevelser innan. Kroppen var fortfarande med, men hjärnan orkade inte längre. Så blev det här loppet en totalkatastrof, och det förtida slutet var bara en logisk konsekvens.

1: Jag ville se hygget vänster om strecket men drog istället blint till en brant i sluttningen jag råkade få syn på (det finns ju såklart bara en sluttning med branter...). Snurrade runt en stund på fel höjd tills jag insåg mitt misstag och styrde rätt (typ).
2: Läste fel på kartan och blev dessutom vilseledd av att det inte fanns något grönområde i verkligheten. Sen styrde jag egentligen rätt men hade för mig att kontrollen skulle sitta vid stenen istället för branten. När de inte fanns någon skärm där fortsatte jag bara utan att förstå mycket. Några minuter senare kom jag tillbaka till samma ställe, och när jag råkade titta över axeln såg jag kontrollen som satt riktigt elakt mellan branten och ett träd så att den syntes bara från ett enda håll.
3: Jag fortsatte med något knäckt vilja att kämpa och drog mycket riktigt till fel höjd. När jag fick syn på stenarna blev jag bara arg på mig själv och hela världen i övrigt.
4: Planen var att stanna ovanför branterna, men om jag hade tittat på kompassen så skulle jag ha upptäckt att jag sprang ovanpå ett helt fel gäng branter. Nu hade jag slutat att bli arg eller besviken, nu var det bara tomt i huvudet.
5: För övningens skull - jag hade bytt till träningsmodus - ville jag springa en spikrak kompasskurs, och det gick hyggligt bra. Första kontrollen utan bom, yes!
6: Inget problem egentligen, men jag läste höjden istället för sänkan (förstås).
7: OK förutom en krok.
8: Det här tillfället till en odyssé tog jag på allvar. Först kom jag längre till vänster än planerat. Sen siktade jag mot fel jättebrant och fick ta ännu en jobbig stigning. Väl uppe hade jag dålig koll på hur högt upp precis jag befann mig och började chansa. Sen försökte jag läsa in mig i det gamla hygget men lyckades aldrig. Tydligen var jag två gånger alldeles i närheten av kontrollen, men det tjänar ingenting om man inte fattar det. När jag började bli kall mognade beslutet att kuta hem.