Järladubbeln Långdistans (2015-05-03)

Syftet med den här tävlingen var att springa ett långt pass i terrängen som förberedning inför Tiomila. Orienteringsmässigt förväntade jag mig ingenting (dvs av mig själv i denna terräng på denna karta).

1: Bra.
2: Sprang en bra kompasskurs 3/4 av vägen, vek in i den stora mossen och använde andra näsan till vänster för att ta mig upp. Tyvärr såg det inte alls ut som förväntat. Det vita söder om kontrollen var egentligen helt öppen mark, vilket fick mig tro att jag hade gjort en parallellfel, tagit första näsan istället och hamnat i det gula väster om stenen. Men längre österut var det såklart ännu mer fel, och jag kunde inte samla mig förrän jag kom till det gamla hygget en god bit till öster. På vägen tillbaka kom jag precis till samma ställe som första gången och blev först förbannad och sen åter i strunt-samma-moden. Det fanns förresten flera öppna områden och inte mycket grönt i närheten, den annonserade revideringen måste följaktligen ha skett någon annanstans...
3: OK
4: Tog det lata vägvalet till skogsvägen genom ett nytt hygge (revidering?) och sen upp vid vätskestationen.
5: Kom till fel sidan höjden efter stigen och fick klättra en bit i onödan. Letade sen för tidigt vid fel sten. Slarvig och håglös orientering.
6: Borde sprungit rakare till gärdet. Som jag gjorde det blev utflykten till gärdet bara en onödig krok.
7: OK.
8: OK.
9: Såg jobbigt ut oavsett vägval, så jag bestämde mig att gå vänster. Sprang på skrå så länge det gick, sen av någon anledning ner, sen snart upp igen eftersom det fanns bara skitskog nere. Det mörkgröna på höjden såg jag aldrig (revidering?), således skulle rakt på än en gång varit snabbast.
10: Drog till vänster utan att fatta det (kraftledningen måste ha undgått mig totalt) och tolkade alla möjliga grejer på alla möjliga sätt. När jag återvände till samma plats efter 4 minuters irrande insåg jag att ja varit typ 50 meter från kontrollen då.
11-12: Denna bom hade nu slutligen tagit kål på alla tävlingsambitioner, och med reducerad fart blev det något enklare att orientera eller åtminstone att inte tokbomma.
13: Jo, fast med hjälp av en välgömd kontroll var det ändå möjligt. Kom rätt redan första gången efter en planerad studs på vägen och storbranten som sista säkra. Kontrollen satt gömd i mörkret under ett stort träd som dolde även en sten utöver den som låg väl synlig ett par meter utanför. Icke-orientering.
14, 15, 16, 17: Skit samma
18: Rotis kom ikapp, och det tände en liten låga av tävlingsanda, men när jag började leta en hel backe för tidigt var lågan utblåst på allvar.
19: OK
20: Vägvalet hade jag bestämt långt innan, och genomförde det helt okej ända till den stora mossen där jag utan den nödvändiga skärpan tappade greppet. Innan jag hann ge upp helt fångades jag upp av kraftledningen.
21: Hur gick det här till? Ingen aning.
22: Bara att ta kanten med branterna på var planen, men om man inte förstår att det år olika nivåer - jo, då hamnar man någon helt annanstans.
23-mål: Inga fler bommar, men det hade ju varit så mycket att det räckte och blev över. Fysiskt kändes det bra dock, och det var jag nöjd med.

Tid: 134:13