Hessische Meisterschaft Lang (2013-10-26)

Karin försökte hamra in "stigvägval till ettan". Hon gick tom så långt att..ta stigvägval till tvåan också, jag ta stig hela vägen om det är bra.

Ok då, sprang ut i en höstlik lövskog med bra sikt och oftast bra framkomlighet. Sjukt härligt!

Ettan gick fint, stig-släpstig-gulan-riktning. Ja riktningen blev inte klockren jag fick korrigera runt det gröna och sedan kompensera tillbaka. Tvåan tänkte jag ta via stig ända fram till tomten. I korsningen innan satt det en förbudsskylt som jag inte våga trotsa. Man sätter sig inte upp mot en tysk skylt..bara sådär. Jag letade upp en släpstig istället. Tomten var ett bra riktmärket och i den här skogen gick det att se kontroller på avstånd.

Till trean missade jag det uppenbara vägvalet med släpstigen öster om strecket efterföljt av släpstig förbi tornet. Karin tog det och plockade 2 minuter på mig. En av de minuterna är iofs min bomtid. Jag hängde dock inte läpp för det, var mest glad över att jag insett att jag kommit för långt och vände tillbaka. Tuggade stig så långt det gick mot fyran och formationerna var väldigt tydliga när det var dags att vika av. Femman gick på grovriktning och sällskap. Upp till sexan riktar jag in mig med hjälp av tornen men kommer snett när jag blir väl sugen på släpstigen. Inser att jag kommit lite för högt och vänder tillbaka.

Långsträcka. Tänker inte alls på någon höjdkurvsoptimering. Tuggar stig så långt det går. Det här var den mest dolda kontrollen, i en grop bakom slyhög. Vi var några stycken som letade runt här och jag blev lite meddragen neråt men satte ner foten tillslut och hittade rätt. Åttan också stig men den här kontrolltagningen gick klockrent, var duktig och sänkte farten ordentligt.

Viker av för tidigt upp mot nian i tron att jag är framme vid släpstigen. Som spåret ligger nu ser det ut som att jag vek av precis vid tornet men det är inte så jag minns det. Helt klart är att jag inte vek av upp på släpstigen. Karin var kallare och hittade den, tog mer än en minut på mig där. Tian och elvan gick ganska bra, de var rätt enkla.

Såg tyvärr inte det enklare stigvägvalet till tolvan. Hittade istället ett med lite fler svängar. Karin gjorde det och var över minuten snabbare. Jag var dock nöjd med kontrolltagningen där 3-4 gropar låg som på ett snöre, lätt att rikta in sig på. Till tretton har jag lite övertro på släpstigarnas tydlighet, de hade ju varit bra tidigare. Inser att jag måste kommit för långt, vänder tillbaka och vänder sedan ner i sluttningen. Originalplanen var att springa längre ner från början, lätt att vara efterklok. Smällde sedan till med bästa spurtsplitten.