Natt KM (2013-10-08)

Följer stig ända tills de första hagarna har passerats. Siktar på högsta höjden med två punkthöjder. Tappar riktningen något men ser stenen, blir dock lite osäker på vilken av alla stenar det är. Blir uppfångade av stigen en första gång. Tar ut kursen men lyckas inte fatta att den första branten jag stöter på inte är den jag ska ha. Jo, jag såg båda branterna på kartan. Andra gången jag läste in mig på stigen gör jag samma blunder men ser någons lampa och fortsätter en bit och ser reflexen. Dålig start.

Ut på stigen igen. Vid trafikplatsen hamnar jag ihop men en liga D21or. Vet att dom har samma bana men vill göra mitt eget lopp och ökar farten på stigen. Ängsligheten drabbar mig och jag viker in på ängen och hänger på damtåget. Vi snurrar lite innan vi hittar 2an.

Damtåget fortsätter men splittras upp i höjd men huset och den lilla sjön. Jag och Eva växeldrar, när jag drar kämpar vi söderut för att komma ut på stigen. Efter en tuff omgång med tajt skog står vi högt och ser ut över vatten. Kan vi missat stigen? Står vi på höjden norr om våtängsträsket? Det verkar så. Eva drar oss österut för att hitta stigen, det börjar gå väldigt brant neråt och tillslut når vi vatten igen. Långträsket it is! Därifrån hittar vi rätt.

Eva leder oss på stig till 4an som satt elakt placerad på en hylla mellan två branter. Eva drar ifrån mig på väg ut och jag hamnar ihop med Sara ute på stigen. Vi känner igen oss från Mila 2012. Vi vek av med stenar på båda sidor om stigen och läser in oss på träsken på andra sidan höjden. Här var ett av alla ställen där Sara förlorade de 12 sekunder hon så gärna hade velat spara.

Till 6an kör vi stig så långt det går och vi lyckas bra. Samma approach till 7an men vi famlar lite mer ute i kraftledningsgatan. Grafström ligger dock steget före och jag hör hans stämpling. Mera mera stig och 8an går fint. Upp till 9an säkrade vi högsta höjd innan vi girar och plockar.

Nu börjar jag äntligen se ljuset, det verkar som jag och lampan kommer överleva det här! Vägen mot 10an blir en balanskonst mellan förbjudna områdena sedan är det bara spurten kvar.

Till bullerullen fick vi sällskap av Camilla och Rotviker, här skördar vi stor framgång och lyckas byta till oss rätt bollar.

Med facit i hand borde jag valt en enklare bana. Det här var lite för svårt för att det skulle bli roligt. Det här blev en kamp mot lampklockan som jag dock tillslut vann. Jag fick också en liten revansch på området som knäckte mig vid Mila i november 2012.