Bromma-Vällingbys medeldistans (2013-09-22)

Min övergripande strategi när det kommer till klassval är att Ö5-Ö8 är utgångspunkten men däremellan spränger jag in tävlingsklass när det känns lämpligt. Det här var ett tillfälle där jag trodde H35 skulle passa, passa för att något i inbjudan fick mig att tro att det kanske var lite lättare orientering på g. Som extra krydda fanns det idag också en stor revanschlust efter sprintfloppen dagen innan.

1an ligger ligger tätt på starttriangeln och jag är försiktig från början. Precis när jag tror att jag är för långt ser jag kontrollen på vänster, skönt. Säkrar ut till stig kortaste vägen, blir dock skitstörd av att ledningen inte verkar vara med på kartan. I de här lägena brukar det alltid vara så att jag har gjort fel och inte är där jag tror men jag försöker trots det skaka av mig ledningen och fortsätta enligt plan. Stigen kom tillslut och telefonledningar ska tydligen inte vara med på kartan fick jag höra efteråt. Jaja, viker av stigen vid stigkorset och följer de öppna ytorna ner mot min lilla sänka, inga problem alls faktiskt. 3an ser svår ut med en liten höjd i ett grönt parti men jag räknar mig att kunna hålla mig i kanten av det gröna och vika in vid läge. Det blev lättare än vad jag trott eftersom det inte var så tätt, kontrollen syntes på håll.

Plöjer vidare genom och kommer ut till ledningen, tar sikte på högsta höjd och viker sedan ner i sluttningen och ser kontrollen på håll. Stig till 5an ser självklart ut men jag lyckas missa stigen, kommer för långt ner och korrigerar uppåt när jag hör pipen från starten. Väl på stigen är det inga problem att fixa kontrollen. Långsträcka till 6an och jag trycker på, känns skönt efter en bra start. Har bra koll och noggrannhet, viker av från stigen och följer åsen bort till min höjd.

Är defensiv och väljer stig till 7an, kommer lite ur kurs men ser parkeringsplatsen nere vid vägen och korrigerar. Lyckas hålla bra kurs mot kontrollen men ser den inte. Även om spåret ser ut att vara rätt på så var jag nog lite längre ifrån i verkligheten. Blir osäker när jag inte ser kontrollen, spanar efter alla stenar. Blir uppfångad av en stor sten lite för långt ner. Litar inte på stenarna längre springer upp till högsta höjd och vänder åter ner och hittar rätt.

Får lite rastipanik på väg till 8an när jag tidigt ser en brantkontroll och några andra löpare på väg dit. Jag har ju samma bana som H21 så varför inte. Jag förstår var jag är i alla fall och hittar ner mellan branterna till min kontroll. Väljer stig vid vatten till 9an, tycker inte stigen upp i början av det gröna är så tydlig så jag fortsätter, viker av från stigen senare och tar kontrollen bakifrån istället. 10an går fint, är väl medveten om vilken kant jag ska hålla mig till för att inte komma upp på fel höjd. Viker av från den gula ormen/släpstigen och ser kontrollen nästan direkt.

Är nära att ta stig hela vägen runt till 11an men bestämmer mig för att ta vägen genom. Tvekar sedan om jag ska fortsätta på vänster sida om det gröna, väljer stig för det var det jag tänkte först. Faller från riktningen ner mellan höjderna och ser tillslut kontrollen därifrån. Onödigt att slarva ner där, borde hållt bättre koll på höjdkurvorna och följt den lilla åsen fram.

Flera alternativ flimrar förbi, ängen runt, stig och sedan upp, stig förbi TC och senare upp? Jag gillar ju att springa äng, varför gjorde jag inte det här? Där fanns det ju fin ledstång i form av ledning nästan hela vägen fram. Istället springer jag förbi TC, vilket jag avskyr. Viker av från den befolkade vägen utan att ha detaljerad koll. Stämmer av lite grovt på en stenkontroll och lyckas tydligen med konststycket att passera väldigt nära utan att se den (Nej, jag var inte med på rovfågelsträningen tidigare i veckan). Blir uppfångad av ledningen och vänder tillbaka och hittar.

Nu börjar jag känna mig lite trött, ser att det gått längre tid än vad jag hoppats på men är samtidigt medveten om att de riktigt stora bommarna har hållit sig undan. Det kan bli ganska bra fortfarande. Vänder tillbaka och håller mig nära vägen, känner mig störd av alla som är på väg hem. Efter en tveksam approach ser jag tillslut stenen ovanför mig. Får sedan lite damhäng till 14 och 15. Laddar hårt för spurtsplitten och får till den där sköna snabba, avslappnade löpningen utan att det känns som att jag tar i.

Det var brons värt visar det sig. Mannen som blev 4a gjorde en tokgroda till 5an och låg långt bakom mig. Han knaprade in mycket i mitten och vid 16 var han 2 sek före mig. Jag tog dock 4 sek i spurten och tog tillbaka bronset. Oerhört kul att ha marginalerna med sig när jag samtidigt är nöjd med helheten i loppet.

Härnäst blir det öppna banor vid SM och 25manna.