OL-Rounden (2013-08-18)

Hade tidigare spanat lite på Challenge/Runners. Det har funnits på tävlingar lite här och var. I veckan innan den här tävlingen hade jag ingen aning att det fanns tillgängligt här. Det var inte förrän en kollega dök upp och visade Challenge-kartor från Boden som jag kollade upp saken. Ja, det blir nog till att prova om det inte går kanon på lördagen.

Den här banan var vit och riktade sig till de som knappt orienterat alls. Flera av de som stod på startlinjen verkade skraja även för detta. Jag såg det hela som en kul grej där jag skulle få chansen att löpa på ordentligt samtidigt som det var lite av sprintträning också. Läsa i farten, planera mitt lopp.

De flesta sprang till vänster, medans jag vecklade upp kartan och såg ett annat vägval som endast EN annan löpare tog. Sura-killen, Sura som i Surahammar. Han låg på ganska bra och jag blev trött av att hänga på. Vi tog 1an strax före 2-3 av de andra. Ute på stora vägen går jag upp i ledning och tar 2an först. På vita banor står kontrollen en bit in på nästa stig. Efter 3an går Sura-killen förbi mig och jag fruktar ett ryck men efter 4an tvekar han lite och vi är samlade några stycken.

Vi ligger på bra och är tillsammans ända till 6an. Jag vet inte hur många vi är, stämplade både 5 och 6 först och tittar av princip inte bakåt. Jag har planerat mitt vägval, fortsätt rakt fram efter kontrollen, vid genomfartsvägen vänster-höger, fortsätt asfaltsvägen ut och sväng. Nästan direkt märker jag att vi är två som "gott loss", den andra är inte Sura-killen. När asfalten är slut tvekar jag, en tredje man dyker upp från ett konstigt håll. Här slår tröttheten till, jag har inte alls koll på läget längre. Mitt i allt springer Sura-killen förbi, alla andra är osäkra...de verkar ha litat på mig...PÅ MIG. Jag får med mig någon åt fel håll men han vänder tillbaka. Jag hittar en kontroll som inte är mig och ser samtidigt Sura-killen springa iväg mot 8an, jag vrider på huvudet och ser ytterligare en kontroll och springer huvudlöst bort till den, den stämmer. Inte en skymt av de andra, har dom sprungit direkt till 8an?

Jag är trött men försöker trycka på, upptäcker att det inte är så många kontroller kvar (ingen lös deff), spanar efter de andra. Har gett upp Sura-killen. Nu börjar det dyka upp andra/riktiga orienterare... vi är inne i tävlingsområdet...eller nja, deras väg till start i alla fall. Slutet vållar inga orienteringsproblem och när jag spurtar på upploppet hör jag att jag är solklar 2a.

Det här var skitkul, jag fick löpa hårt, jag fick duellera, jag fick vara med i täten! Det hade gärna fått vara lite svårare. På o-ringen kör man gul svårighetsgrad. Jag provar gärna det här igen!