North American Orienteering Championships (2012-10-20)

Till långdistansen hade jag valt bort M35 till förmån för en kortare öppen klass. 7,3 km kändes lagom. Med stor revanschlust gav jag mig iväg.

1an var lätt och vållade inga problem. Till 2an valde jag att använda mig av högsta höjden för att säkrast nå kontrollen. Det var ganska jobbigt. Kom aningens för långt till 3an men var cool och vände tillbaka.

Till 5an var jag lite osäker på hur jag enklast tar mig dit. Det kändes svårt att hålla rätt höjd i längden så vid branterna tar jag mig upp till gula området, vidare till höjden med branterna.

Grym långsträcka till 6an, lätt oöverskådligt. Jag kände mig avskräckt för de gröna partierna på vägen och valde att ta mig runt österut. Det gick bra förutom turen ut i törneträsket mellan 1 och 15. 7-8 gick också bra även om jag fick en onödig sväng runt sjön innan 8an.

Kom snett ut ifrån 8an men sjön var en säker uppfångare. 9-13 gick bra, hade bra koll på höjder, sänkor, branter och riktningar. Det kändes psykologiskt bra att bara ha 3 kontroller kvar.

14 kändes lurig så jag var noggrann, hängsle OCH livrem. Tog mig ner förbi 9an för att hitta en bra höjd. Skråade (en Ågren special) ända fram till branterna och gick sedan på riktning och god sikt.

Tog den säkra vägen till 15, dvs samma som jag tog mellan 5-6. På vägen från 15 hittade jag den bästa vägen i området. Det är också markerat med vitt på kartan. Det var betydligt lättare än törneträsket. Studsade på stenmuren och vände tillbaka för sista kontrollen och den bästa spurtspliten av de som sprang min bana.

Det här loppet är jag nöjd med. Orienterade bra långa stunder. Visst, det var kanske lättare än igår? Sikten var mycket god jämfört med barrskogarna här hemma.