Hallands 3-dagars etapp 1 (2024-07-12)

På midsommar bestämde vi oss för Hallands, anmälde oss. Någon vecka senare svängde allt och vi svävade i limbo. Dagen innan etapp 1 kom ett positivt besked och vi drog iväg glada i hågen. Jag hade inte kört skogs-O på över en månad, inte så mycket annan motion heller..men hur svårt kan det vara?

K1
Egentligen en snäll etta men ett inte så utmärkt staket förbryllade. Hur snett har jag gått? Får jag passera detta? Tvekan var inte lång, igenom, upp på höjd (i onödan) och ner igen, följer blötsänkan upp till skärm.

K2
Gick nog mest på grov riktning, ledd av beståndsgränsen och visuell kontakt med höjdpartiet. Passerade annan löpare på västsluttningen, precis innan stämpling.

K3
Skråar så bra jag kan, vet att det gröna kan fånga upp mig vid behov. Skärm eller sten syntes på håll.

K4
Tog mig upp för att skråa utmed nästa sluttning. Tänkte först springa i det blöta men det var inte snabbt nog. Justerade på olika sätt innan jag fick fart. Mot slutet, när jag anar att hygget ovan tar slut blir jag väldigt försiktig, spanar intensivt. När en annan löpare närmar sig beslutsamt ser jag den en bit fram.

K5
Fortsätter försiktigt men den var lättare än så. Fritt på stigen, helt öppet.

K6
Att dra direkt ut på väg var ett alternativ men jag valde att försöka hålla kurs V. Märkte inte att jag drev och var plötsligt ute på vägen. Jaja, ingen större fara, bara att fortsätta framåt..eller vänta, det finns ju en stig på kartan, kan det vara den jag kommit ut på? I den tanken fanns inte min riktning med, jag kom ju från O, inte N eller S. Efter att ha sett mig omkring agerar jag som att jag var på vägen och hittar snart rätt. Lite för ofta försöker hjärnan spela mig spratt. Kass humor.

K7
Jag ska ju bara S och upp på höjd lite V om kursen. Trots det söker jag mig upp på en kurv på andra sidan. Där är det grönt men inte värre än att jag ser min höjd och kan korrigera.

K8
Långsträcka. Men va fan, grönt, grönt eller mera grönt, och så raster, vad vill du göra? Helst inget av detta. Jag såg en vit korridor upp till hörnet av stenmuren. För övrigt gränsen mellan Varberg och Falkenberg. Kanske är rastret lite snällare än det gröna? På väg upp kollade jag in det gröna och det kändes ogenomträngligt. Från hörnet tog jag en kurs och hoppades pricka min höjd. I det gröna på väg upp hör jag andra kämpa och stånka men ser bara fragment av löpare. När greppet släppts ser jag inte bara löparna utan även det gula öppna som faller ner till min brant. Enkel match men tuff trist väg dit.

K9
Skråade lite och tog mig sedan över till andra sidan, upp på flacken och därifrån syntes den.

K10
Jättefin terräng här, mjukt och löpvänligt. Så fint att det vägde upp det jävliga till åttan. Jag höll min kurs, forcerade lite ljusgrönt för att komma ut i det gula igen. När det gröna släppte trona min skärm på en synlig punkthöjd därborta.

K11
Jag fortsätter på riktning och vågar inte släppa den trots lite grönt. Här var det taggit, rev och slet i kläder och ömma skinnet. Fin kontrolltagning där jag anar var branten ska vara och smiter ner precis bredvid.

K12
Försöker hålla V och kommer till stenen, ser den på kartan och vrider upp rätt.

K13
Försöker hålla kurs igen, smiter förbi branten med kontroll och kan fortsätta ner i min sänka.

K14
Håller kurs O och har koll på sankmarken, över en en ås och ner i min sänka.

K15
Springer ut till stigen, korrigerar till klykan och försöker hålla O. Här är staketet med på kartan (staketet vid K1 var utmärkt i PM) och fler löpare strömmar till.

K16-M
Löpning.

Det här var riktigt kul! Jag skötte O bra och gjorde inga stora bommar, alls. Farten var låg och placeringen därefter men skit samma. Det kändes nästan lite lätt för att vara medeldistans.