Gustavsbergs långdistans (2023-10-29)

Äntligen långdistans, jag var riktigt pepp på detta. Den vanligare rutinen med fri starttid i gubb- och gumklasserna underlättar långväga tävlande. Jag åkte från Örebro vid 8 och var på TC vid 10.40 utan att stressa. Dessutom hjälper en arrangören att sprida ut startfältet lite. Skönt höstväder var det också.

K1
Stigar ut och vrider V, minns inte vad jag såg men efter stigen tyckte jag att det stämde och dubbelstenarna dök upp som önskat.

K2
Det gick väl lite väl fort i huvet men jag visste att bostadsområdet var en vall att studsa på. Vred upp därifrån och tar mig upp på en höjd som gick åt rätt håll. Jag tyckte den var passande gul men samtidigt väl medveten om att det fanns mer i SV. Girade tillslut SV och kom upp på rätt parti, rätt gula parti och hade inga problem med kontrolltagningen.

K3
Rundar de värsta höjdkurvorna och hoppar ner och stämplar när höjden tog slut. Det låter säkrare än vad det var.

K4
Följde en rygg över det öppna och upp på nästa höjd. Tycker det verkar gult och girar S. Att jag skulle över åsen reflekterade jag inte över. Blir stående ovanför en brant. Där nere ser jag en mindre byggnad. Den måste jag hitta på kartan. Nej nej, efter lite mer blickande finner jag mig på skytteområdet, förutom mindre byggnader finns även utkarvade djur. Karvade ur trä eller annat material alltså. Detta fenomen var beskrivet i PM. Snabb sökningen sedan begav jag min neråt för inläsning. Såg hörnet på vägen och kunde vända upp igen och hitta rätt.

K5
Försökte släppa det tidigare slarvet och gå vidare. Försöker hålla N rätt över höjden. Det var fint här. När det sluttar nerför blir jag mer vaksam. När jag ser limpan blir jag stående, väljer vänster och får den.

K6
Långsträcka. Benen hade känts härligt pigga och nu skulle jag få springa av mig lite. Jag hade hittat ett stigvägval norrvägen, mellan åkrarna. Direkt N till stigen. Passerar diket, det öppna, slänger en blick för mycket på passagen under vägen. Springer SO och saknar åkern i N. Är på väg att gira över höjden O då jag misstänker att jag missat mitt avtag. Då dyker åkern upp och jag tycker allt stämmer igen. Det går grovt S och jag nöjer mig med det. Efter åkern rundar jag och fortsätter O. Jag saknar åkern i S, den borde jag se. Spåret fortsätter O på ett sätt som inte stämmer. Jag gör flera rekapitulationsstopp och försöker förstå. Bland annat vid stenen strax O om siffran 1, där det sitter en skärm. Jag kommer ner i blöt ficka mellan höjderna och bestämmer mig för att dra N i hopp om inläsning. Jag fick inte ihop det, jag var för låst vid att det jag gjort tidigare var helt rätt. Till det lade jag också att jag på sista tiden börjat misstro min kompass. Jag vände tillbaka. Stenen igen. Ska jag skita i det här nu? Jag har ingen lust att stressa mig igenom eftermiddagen. Vänder igen, NO, nu viker jag av på en annan stig O och kommer ut till ett hygge. Kul med något nytt. Börjar fatta men känner mig inte helt säker. Fortsätter S och möter folk, är det..ja där är startpunkten med skylt och allt. Femtio minuter på klockan. Fortsätta eller inte? Jag gör ett försök. Stigar lätt fram till punkthöjden.

K7
Tar mig ner, har en löpare i ryggen, viker in efter höjden och följer den. Forcerar det gröna och ser stenen, smack. Ibland gör en så rätt och det går så lätt.

K8
Fortfarande löpare i ryggen och jag hafsar med riktningen. Där går det inte att skylla på kompassen. När det känns tillräckligt fel drar jag N mot staketet. Därifrån kan jag styra rätt.

Där fick jag nog, 1.07 på klockan. Nu springer jag till TC.

Det här gjorde mycket mycket ont. Bara att bryta ett lopp känns som en stor förnedring. Att slarva bort en härlig långsträcka på det här sättet ger mig ångest. Därför har det gått en vecka innan jag skriver av mig. Området borde passat mig mycket bra. Lagom mycket stig, bra avgränsade höjdpartier. Alla ingredienser för att bra lopp fanns där men det ruttna och skämda finns alltid där och kan förstöra anrättningen.

Nu vill jag hålla mig borta från det här ett tag.