Veckans bana v32 (2023-08-08)

Jag var inte supersugen på det här. Typiskt om en skulle bli skadad eller stukad innan VM-resan. Dessutom tunga löften om massvis med regn. Det var bara att bita ihop, ta det lugnt och försöka tränga på kompasstekniken..

K1
Ett gäng snabba gubbar drog iväg en minut före mig. Det skulle dröja nästan två timmar innan jag såg någon annan. Jag tar ut min kurs och strävar på i det höga blöta. Driver direkt med styr upp och har koll på sluttningen och åsen jag ska över. Tycker att jag passerar precis nedanför höjden, vilket stämde. Sedan är det tydligt, jag håller kursen och kommer ner i blötsänkan.

K2
Försöker samma grej här men driver tydligen lite N, jag anar ingen oråd när jag passerar grön blötsänkan. Senare vrider jag ner och håller ”rätt” riktning. Jag anar storträsket, passerar diken men fattar ändå inte att jag glider ut på fel sida om träskviken. Först när jag kommer in i det gröna vänder jag tillbaka och hittar rätt. Jag gör det onödigt svårt, hoppas att jag i tävlingssituation hade vikt S till stigen tidigt.

K3
Eftersom den lilla ”torra” (INGET var torrt den här kvällen) passage som fanns var förbjuden stigade jag runt. Bestämde mig tidigt för att plocka högsta höjd och ta det vidare därifrån. Det var tacksamt att följa höjden ner i blötsänkan och storstenarna signalerade att det var nära.

K4
Först tänker jag gå rakt på men ändrar mig. Springer träsk NO och vill hålla mig i det vita men faller såklart ner i det gröna. Sjön är tydlig och jag kan korrigera och ta mig över bäcken. Uppe på vägen är jag ovanligt noggrann med att hitta rätt punkt att lämna på. Det betalar sig och jag kommer rätt upp till min brant.

K5
Tar ut en kurs och promenerar forcerande genom det gröna. Jobbig sträcka som kunde tagit mycket längre tid.

K6
Försöker hålla kursen på väg upp. Korrigerar lite på stigen men känner mig inte helt säker när jag lämnar. Kommer dock på en sankmark som stärker. Fortsätter bort, ser storstenen och kan passera ner bakom och in till sänkstenen.

K7
Tar lite höjd och fortsätter N, tar mig ut på högsta höjd och fortsätter N över krönet ner till kontrollen. Jobbigt sträckslut.

K8
Försöker hålla V-kurs. Tror mig kunna säkra upp med hjälp av stigen men det förvirrar mest. Väl inne i det blöta letar jag fram skärmen.

K9
Har sett på klockan att det inte är så långt kvar till tänkt maxtid, 90 minuter. Börjar forcera lite och det känns ganska bra. Stigar runt, vet att jag ”bara” ska hitta högsta höjd och sedan attackera därifrån. Det funkar bra och hoppet om att det ska funka hela vägen lever.

K10
Jag ska bara hålla V och hitta stenen. Tycker jag passerar i kanten på åsen som går ut i det blöta, vilket stämde. Att jag därifrån plötsligt drar NV fattade jag inte. Där hittar jag inget. Är beredd att ge upp och springa till mål. Står bredvid den öppna sankmarken och bestämmer mig för att testa idén att det är den som ligger i ringkant SV. Det var det inte. Nu drar jag tillbaka till mål

M
Som jag minns det försökte jag hålla V men kanske tog jag en grov riktning mot K11? Jag kommer upp på en höjd och tycker den liknar vad jag förväntar mig nära K11, följer den NV men kommer istället ut på en rejäl väg. Den fanns inte med på mitt utsnitt. Hur hänger det här ihop? Här är jag nära att komma in på rätt spår men i kröken ser jag ingen fortsättningen SV, inte för att jag kollar efter det heller. Jag märker att vägen svänger N och lämnar V, tänker jag men det är fortfarande NV. Stor sankmark, var är jag nu, utanför kartan? Jag kommer upp på en tydlig stig, det här måste väl ändå vara någon av de som går mot mål? Den viker N, allvarligt var är jag, varför kommer inte vägen? Kan jag missat vägen, NEJ DU KAN INTE MISSA EN VÄG. Var vägen du var uppe på tidigare den rätta? NEJ DU KÖRDE JU PRECIS PÅ DEN, DET VAR INTE DEN. Fortsätt nu V så kommer väl den där jävla vägen snart. Kan den verkligen göra det jag har ju löpt i 15-20 minuter redan. En sankmark till, hyfsat stor, rejäla höjder, nu är jag definitivt utanför kartan. Borde drivit N på något sätt. Fem minuter senare når jag bäcken, äntligen. Nu ska jag bara följa den ut till vägen. Glider ifrån lite och tar mig ner igen längre fram, plaskar över och på vägen upp hör jag en bil, åh va skönt, vägen. Ser ingen väg men det måste komma snart. Det går 3-4 lång minuter till innan jag når fram. Då har jag varit på drift i 20 minuter. Väl uppe kan jag inte genast avgöra om jag ska N eller S. Tillslut vinner känslan att jag drivit N och således måste S för att hitta de andra och bilen. Möter en bil som jag vinkar till, föraren vinkade tillbaka och hade en miniskärm hängande, mycket skönt tecken. Så börjar jag känna igen mig och jag är åter.

Det ser dråpligt ut men kändes aningen obehagligt. Inget klockrent VM-genrep.