O-Ringen Åre, etapp 1 (2023-07-23)

Äntligen dags, så efterlängtat!
Var försiktig nu, stigvägval till ettan, riktning i ryggen, Golden Route, osv.

K1
Sluttningsterrängen runt start gav mig kalla kårar, och svälj. HUR ska jag lösa detta? Nu börjar det snart, ta det lugnt bara, det är lösbart.
Tog ut en kurs vid startpunkten, blev passerad av Robertson precis där. Vi följde det upptrampade stråket. Det kändes ok men inte helt klockrent jämfört med min nål. Noterar första blöta, passerar en kontroll som låg för nära för att inte kollas upp (140). Hittar ett stråk som viker ner i sluttningen och nålen blir skitglad. Jag har sett att det finns en uppfångande stig en bit ner, bara ifall. Över ett krön och nere i sänkan sitter den! Så jävla skön start.

K2
Ner till stigen, rakt på tror jag inte är min grej här. Jag vill använda den stora höjden i väster och senare den öppna sankmarken NO om kontrollen. Stigar således västerut men känner mig inte helt trygg med var jag ska vika av. Jag borde väl kunna se det gula avvikande öglorna på höger hand? Innan dessa fångar jag inte det gula stickspåret på vänster hand, taget. Går över åsen och får med mig en sten samt kurs mot öppna sankmarken. Hittar en annan kontroll vid det blöta V. Att det var just ett blått V jag stod vid var min starkaste teori just då också. Resten utförs och går enligt plan. Bra löst, sakta men ganska säkert.

K3
Typiskt att det bommas på den av de första kontrollerna som ser ganska lätt ut. Jag har en kurs men glider tydligen V. Jag märker inte detta på nålen och blir förvånad när jag når en stig som går åt fel håll. Nä, så var det inte, den tvärgående stigen hade jag inte ens uppfattat på kartan. Det är när jag vrider SV på en X-led oron börjar komma. Om jag kommer till ett ledkors snart så, där och även floden i rejäl fåra ger ljud. Reparera och vrid O, vik av vid blötsänkan. Det tog ett tag men tillslut accepterade jag läget. Bomtid 3 min enligt winsplits. Precis innan min stämpling blåste två toppgubbar förbi, de hängde ihop resten av loppet.

K4
Här dök det även upp löpare i min fart. Jag tog ut min kurs men hängde egentligen de andra två. Skönt med en paus för huvudet.

K5
Jag tog ut en kurs men spanade efter öppna sankmarken, den var min livlina. Det funkade. Kanske hade jag kunna lösa det snabbare genom att stiga O till stenigheten och sedan falla ner S?

K6
Löpning, vatten, löpning.

K7
Bestämde mig snabbt för att använda det förbjudnas söderkant för att komma rätt. Lade upp en kurs för att träffa rätt på. Det gröna i inledningen var ganska jävligt, sankmarkerna var snabbare. Upp vid stigen valde jag att följa den förbi ”hygget” för att sedan på nytt sikta mot det förbjudna. Det tog fyra minuter upp till snitseln men det kändes som en evighet, tvekan började såklart smyga sig på. Väl där följer jag och tar mig upp och ut på åsen som ska leda mig fram.

K8
Tar mig upp till öppna sankmarken och följer sedan stråken in och upp till punkthöjden.

K9
Här vill jag få + samt använda rågången som ligger O om kontrollen. Jag drar iväg NO men har inte koll att det är för mycket O. Här var jag nog som mest illa ute under loppet. Som jag minns det är det för att jag anar den öppna sankmarken som jag vrider N. Efter det flyter det på, betar av sankmarker skidleder och andra löpare svärmar omkring och jag ser ett tält, bäst att kolla in om det är +, jajemensan! Är sedan på väg ända till det gula men ändrar mig och gör som alla andra, drar upp i stråken. Passerar en annan skärm men vrider avsiktligt mot det gula. Där tar jag cyniskt de meter som behövs för att få stråket mot K10. Det leder mig tillbaka till K9.

K10-M
Det skulle visa sig bli spårlöpning resten av vägen. Riktningen jag hade stämde väl med spåret i naturen, stämde av detaljerna längs vägen och stämplade där jag skulle.

Det var så jävla roligt. kände mig SÅ nöjd efteråt.