Hallands 3-dagars etapp 2 (2012-07-14)

Crap, det blir bara svårare och svårare. Idag var framkomligheten dessutom svår. Sofia beskrev det som ett pass med höga knän HELA tiden.

1an gick fint men vägen till 2an var tuff. Kämpade mig fram utmed gärdsgården och siktade på gärdsgårds-kreutz. Jag höll på så länge att jag trodde jag missat korsningen och var på väg ut i evigheten utanför kartan. Efter korsningen vänder jag norrut och hoppas i värsta fall bli uppfångad av den lilla träsksjön. Kontrollpunkten är ett röse strax norr om älgtorn. Efter en tids kämpande ser jag äntligen ett älgtorn. Försöker läsa in mig... och se, där bakom finns ett röse... men nada kontroll. Vad nu? Jag väljer att noga studera kartan och inte rusa iväg, moget...igen. Får inte ihop det alls, tillslut springer en gubbe förbi och säger: det där röset finns inte med på kartan. Ett dödshot formulerades i mitt huvud. Jag undrar vilka rösen man ritar ut och vilka man inte ritar ut på kartan. Slumpen verkar vara faktorn här.

Sköter mig sedan grymt bra 3-7. Hade dessutom en duell med Ulricehamn men jag lämnade honom bakom mig på vägen till 5an.

Till 8an snurrade jag till det igen. Efter loppet hade jag följande fragment i huvudet: vänder ut i ett träsk och upp för en brant, kommer ut på en äng med älgtorn till höger. Jag har ingen aning om i vilken ordning det här hände. Nu finns facit. Jag var först vid branten men inte alls vid den branten jag trodde. Det var inte alls vid den långa brantsträckningen utan vid en kortare brant en bit österut. Det förklarar varför det kändes som jag sprang lite väl länge västerut. När jag väl kom ut på ängen med älgtornet fattade jag var jag var och kunde plocka kontrollen.

Landehof fick en tung revansch men jag slog Ulricehamn med 10 min. Eftersom det var en svår Ö6 ger jag mig själv klart godkänt.