Ullmax vinterserie, deltävling 6 (2023-02-09)

Torsdag, nattcup med masstart och reflexer. Det här blir även säsongsfinal för vår del eftersom de sista två deltävlingarna krockar med annat. Kvällens hängplan var som tidigare, lämpliga ryggar utsedda på förhand. Den här gången hade planen även kommit till ryggarnas kännedom.

K1
Vi var hundra pers som samtidigt startade på en begränsad plätt och alla skulle in på samma stig. Det blev trångt och trögt. Så, när många genade på strecket valde jag att fortsätta stiga. Ryggarna såg jag inte skymten av. Ute på södergående stig hängde jag istället på en annan hänglöpare. Det ledde mig säkert till första kontrollspettet.

K2
Jag ser att det är bokontroll på gång, bara att följa tåget alltså. Jag försöker hitta en bra position, gör någon rusning strax innan hygget för att hitta rätt. Spettet satt mitt i ett jävla bröt med lätt klättring som ingång.

K3 (K6 på kartfilen)
Jag hann läsa lite, vi ska ut till vägen. Det finns ett bra avtag med stig. Jag följer hänglöparen men noterar också att reservryggen från Hagaby finns i svansen. Hänglöparen sköter sig och även om vi saktar in det sista kommer vi rätt på.

K4 (K7)
Hänglöparen fortsätter ta kommandot, vi andra följer. Jag har koll på den grova O-riktningen. Jag tar också in av Hagaby är men har inte koll på att vi passerar en storsten som kan hjälpa. Vi bommar lite men Hagaby har blicken med sig och vi vrider rätt. Comeback-Kent var där före oss vilket gladde.

K5
Tillbaka till boet. Hagaby går med dålig riktning tycker jag och följer andra mer rätt ut till stigen. Strax innan hygget glider Hagaby in framför mig. När vi lämnar stigen dyker frugan upp påväg mot NO. Vi andra följer tåget ner till stämpling.

K6 (K3)
Ut till vägen igen, hårt flörtandes med tomtmarken, den här gången på södra sidan. Återigen leder hänglöparen tåget men Hagaby är med och ger i alla fall mig lite trygghet. Jag tycker de ligger för mycket S men väljer senare att falla in efter. Loket saktar in, vi också. Här finns det inte mycket att gå på, platt men inga stenar i sikte. Jag spanar lampor, inga framåt (V), bakåt finns de endel och efter mer fokuserat spanande ser jag misstänkt reflex. Jag säger att det sitter något där borta och springer dit, utan att försäkra mig om att de andra hört. Pip.

K7 (K4)
Jag drar iväg mot diket och tar mig över. På andra sidan börjar planen ta form, följ diket S. Jag fångar upp comeback-Kent och förklarar att vi ska fortsätta S, det är en bit kvar. Jag ser lite lampor O men de visade sig vara på väg åt andra hållet. Sedan klarnar planen för resten av sträckan, fortsätt S till dike och följ sedan det O fram till stämpling. Det var väl inte så svårt? Kent är med hela vägen. Inte dök varken hänglöparen eller Hagaby upp heller.

K8
En annan löpare dyker upp och får med sig Kent. Jag släpar efter. På andra sidan vägen söker jag släpstigen och ungefär när jag lyckas dyker Hagaby upp igen men inte hänglöparen. Kent är först framme och jag skriker återigen ut beröm, pepp för att comebacken ska bli mer beständig.

K9
Bra fart på loket, jag och Hagaby gör vad vi kan för att hänga på. Den här var lite lättare och nu är vi på väg hem!

K10
Kent och den andra drar iväg i ett tempo jag inte klarar av. Snöret går och jag trillar på dikesbanken. Jag fortsätter med någon slags riktningskänsla och anar, hoppas att Hagaby är nära bakom. Jag är med på dikespassagen efter stigen och hoppas att jag ska komma rätt men varken jag eller damen som är närmast har koll. Hagaby är där men inte heller där finns kollen. Vi slår en lov och Hagaby lyckas komma på den.

K11
Hagaby trycker på och jag följer. Vi möter hänglöparen på väg ut. Jag följer Hagaby, vi borde gira O tänker jag nära vi löper parallellt med diket S. Jag säger det också när vi stannar till och det känns som att vi gör kursändringen men så är vi ute på vägen. Jag förklarar läget, det är inte elljusspåret, vi är vid brukshundsklubben. Jag ligger lite före och springer för långt. Hagaby har bättre koll och genar. Ute på elljusspåret anar jag någon som rusar över spåret och in i skogen. Jag rusar efter och försöker fånga in det ljusspår som finns kvar. Det räcker knappt för att komma på min kontroll.

M
Det är rövigt men jag stångar mig ut och känner snart igen mig. Måtte jag hålla undan från hänglöparen. Jag hör flera komma bakom i jävlig fart. När de passerar andas jag ut lite, ynglingar som springer långa.

Det blev ännu ett bra hänglopp. Helt utan de tänkta ryggarna som tydligen bommade en del idag. Terrängen var ofta rövig och hängningen därmed nödvändig av tempo- och löpflytskäl. Vädret var soft för årstiden, ganska ljumt och inte särskilt blött.