Tränings-OL, vecka 33 (2022-08-16)

Dags för träning igen, denna gången Linde som arrangerar.

K1
Alla andra startade NV då måste jag vara motvals och springa åt andra hållet. Har dålig blick i attacken och springer förbi min sten utan att se den.

K2
Tog ut en kurs, höjden var tydlig och spåren ledde mig in rätt i det gröna.

K3
Stigar så länge jag vågar innan jag vrider upp och kommer rätt på.

K4
Tar ut en kurs men driver tydligen. Jag borde anpassat mig mer efter de höjder jag såg. Studsar på vägen i stället.

K5
Jag ville vika in när jag såg dubbelstenarna. De såg jag aldrig men beståndsgränsen var tydlig och tacksam att följa. Väl igenom det gröna syns storstenen på håll.

K6
Jag tar en kurs och räknar med att höjden i ringkant ska vara tydlig och lämplig att runda. Kursen hålls inte alls men det kan bero på en släpstig med hyfsad framkomlighet. Kanske trodde jag att det var den på kartan närmare kontrollen. Storstenar minns jag inget av, väl uppe på flacken ser jag T och accepterar att det behövs en ny kurs SV. Därifrån inga problem. Det ska sägas att ringarna på liveloxkartan jag använt inte är centrerade runt kontrollpunkten.

K7
Jag försöker hålla S, inser att det här kan bli svårt. Jag får dock fysisk kontakt med brantkanten och då är det bara att fortsätta. Att ha gått ut V till stigen och använt den till sista stenen hade kanske varit snabbare och säkrare.

K8
Här ser det ut som att jag tog ut en riktning och följde den men det är inte så jag minns det. Ute på vägen är jag inte säker på var jag är i N-S. Helt onödigt då jag ser en höjd på andra sidan, skulle det vara den längre S? Jag stämmer av vägens riktning mot kompassen och den stämmer inte. Då går jag N och ser snart vägkorsen. Så jag var rätt, upp på höjden och stämpla.

K9
Jag tog ut en riktning och försökte hålla den tills jag var uppe på rätt höjd. Där freestylar jag lite. Har svår att bedöma vilken nivå som är rätt, vill inte ge mig ner i onödan. Då fortsätter jag framåt S. Med kompassen till hjälp styr jag tillbaka till den sluttning som är rätt.

K10
Tar mig ner med riktning i ryggen och för en gångs skull kommer jag rätt på. En spik kan vi kalla det.

K11
Jag ville ha bestämt avtag och en riktning på det. Gropen var mitt tänkta avtag. Den insåg jag snart vara passerad så jag fortsatte förbi höjdpartiet och vek av. Tog jag ut en ny kurs, inte vad jag minns. Läste jag på något annat längs vägen? Där satt den i alla fall.

K12
Tog ut en kurs och kämpade på, såg någon sten, såg några mindre höjder. Mina höjder, min sten ser jag inte, inte fanns längdkänslan där heller. Jag fortsätter i brist på annat, kommer till något som liknar blockterrängen, kollar ner i storsänkan i O och anar att jag är för långt fram. Då tar jag mig ut till vägen och gör en ny attack, fullträff.

K13
Tog ut en kurs men våldförde mig på den. På något sätt lyckas jag ta mig tillbaka och kommer upp på rätt höjd. Känner inte igen mig från förra gången men skärmen sitter i mitt blickfång.

K14
Det var för mycket detaljer längs strecket, det fanns släpstig runt. Efter dubbelstenarna fortsätter jag en bit och går O. Kanten är ganska tydlig men det fanns andra löpare som ledde mig rätt.

K15
Ny kurs, ser att jag drar lite höger. Passerar storstenarna och viker av, trots det blir jag förvånad över att kontrollen kommer så tidigt. Det där kan väl inte vara min? Jo, det var det.

K16
Det där är ett jobbigt träsk, sedan nattorienteringen i vintras vet jag att stigen är ett bra alternativ. När jag såg höjden med T på håll vek jag av. Lätt kontrolltagning.

K17
Nu går jag grovt O och styr inte förrän jag kommer ut på stigen.

K18
Andra löpare var på väg ut när jag var på väg in. Jag går över stigen och försökte hålla mig där uppe på kanten. Längre fram, längre ner ser jag storstenen. Jag glider ner och fortsätter fram till min kant. Jag kommer fram rätt på men ser inte kontrollen, den satt nog lite lite längre ner mellan punkthöjderna. Utan att kolla tillräckligt noga, gör jag ett försök till höger innan jag vänder tillbaka. Då dyker löparna från K17 upp, jag inser att en god chans att passera gått förlorad.

K19
Köttar mig igenom ett tungt träsk och pressas S mot höjden där framkomligheten är bättre. Jag borde gått kortaste vägen till höjden. Jag fortsätter fram och kanten är så tydlig som kartan visar.

K20
De andra löpare såg ut att gå ut konstigt. Jag är också nära att röra till det men rättar mig efter nålen. I sista kurvan ser jag de andra på väg in från andra hållet. Jag stämplar precis före.

M
Jag stigar och hör flåset, trycker på lite mer, flåset kvar, fortsätter och inser att de inte klarar av att ta sig om. En seger i det lilla.

Loppet klarade sig från regn. På vägen hem föll det flera störtskurar, väl tajmat.