Veckans bana v25 (2022-06-22)

Sprintsäsongen slut, dags för träning igen. Det fanns en hel del revanschkänsla inför det här. Orientering har varit dålig och jag har tvingat mig att bryta flera gånger. Känslan skulle kanaliseras i lugnt och säkert utförande.

K1
Inleder på stig och får sedan trippa ner i en känd, underbar blötsänka. Har koll på motstående höjd när jag viker N upp på åsen. På krönet ska jag se och ser en topp där nere. Den är på plats och från den är det inte svårt att styra rätt.

K2
Korsar det blöta och tar mig upp på det gula. Det var lite ebb-flod-känsla i viken, oväntat. Upp på åsen och sedan följa den till rätt sten.

K3
Följer höjden V, håller koll på de inhägnade gruvhålen och kan smita runt hörnet ner till min brant.

K4
Tog mig ner med grov riktning SO, följer stigen en bit, på första hyllan drar jag ner över bäcken och upp mot min toppsten.

K5
Väljer att utnyttja den stig som fanns på skrå. Köttade mig igenom planteringen och siktade sedan mot högsta höjd, därifrån var det inte svårt att styra rätt.

K6
Jag ville bara båga runt rastret, det blev en vidare båge. Jaja, stigade lite för att nå en position för attack från N. Då jag ser stenen väljer jag den som utgångspunkt i stället. Tar ut en kompasskurs och strövar på. Den här känns otäck. Jag tycker jag uppfattar att det börjar bli lite mer intensiv kurvbild. Mycket riktigt, jag anar sänkan och får den.

K7
Planen var att tugga mig upp till gulstigen och sedan gå mot sluttningen i O. Jag hittade en norrgående släpstig direkt och tog den. Det var många släpstigar kors och tvärs. En tvärgående var lite tydligare och jag antog att det var min gulkantade. Följer den O. Kommer ut till planteringen och blir förbryllad. Den sträcker ut sig enormt långt N. Jag klarade inte av att lägga det här pusslet än. Tog mig över ut på grusvägen. Tror fortfarande att jag är N om strecket och drar SO. Där ser jag ett inhägnat område med några byggnader innanför. Hittar det inte på kartan och tvingar mig inse att det ligger utanför kartsnittet. Vänder tillbaka och får ihop pusslet. Drar upp och ser branten, hittar stenar uppe på hyllan och det känns som att jag har den. Jag borde såklart haft bättre kol och tilltro på längden och inte fortsatt så långt. Hittar sten på sten och ser även sänkan längre fram. Vänder tillbaka och får den, ungefär fem minuter för sent.

K8
Här har jag mest koll på norrpil och att blötsänkan finns på vänster hand. Då landar jag i träsket och kan styra rätt.

K9
Jag får återbesöka min blötsänka igen. Här har jag inte lika bra koll på avtaget. Jag försöker hålla NO för att nå det gröna hörnet. Det lyckas, ser stenen..men något göra att jag inte vågar tro på detta. Nu är det svårt att förstå varför jag drog O när jag var så nära? Jag tog mig ut på en näsa, grubblade över om jag skulle fortsätta ända ner till vattnet för ett omtag. Ska jag ge upp och fortsätta till K10. Nej, jag ska fan ta den här banan i mål. Tillbaka till stenen, skråa N och snart syns den. Tidsförlusten blev nio minuter.

K10
Vi touch hörde jag röster en bit bort, troligen duon som jag tog mig förbi på väg till start. Läge att skärpa sig och hålla dom bakom. Tar ut kompasskurs och kämpar på. Får stenar och träsk, den sista stensamlingen är tacksamt synlig.

K11
Vill undvika rastret och går S till stigen. Tar mig över vägen och passar in en riktning vid stenen. Jag håller den fint och får min storsten.

M
Valde löpbarhet och kryssade mig fram.

Det var en fin kväll men ingen drömterräng. Högt ris och en feg gubbe, rädd om sina fotleder, resulterar i lågt tempo. Myggen fick sig ett rejält skrovmål, både före och efter loppet. Nästa utmaning Trekvällars i Nackareservatet.