Veckans träningsorientering V20 (2021-05-19)

Strålande vårkväll, ny terräng för min del. För två veckor sedan var i västra delen av det här området. Ockulär besiktning skvallrar om blöta bäckraviner.

K1
Alltid stigvägval till ettan. Jag fundera över att fortsätta runt och attackera från O men jag lämnade vi stigkreutz istället. Bäckfåran var riktigt nice, den bådade gott. Sikten var god och öppningen tacksam, stenarna syntes på håll och det var lätt att skilja ut den största.

K2
Tog ut riktningen och tuffade på, stig träsk och..sedan ser jag Kent precis vid kontrollen.

K3
Kent ser ut att gå N, då drar jag ut till stigen. I korsten med storstenen tar jag ut riktning och trasslar mig fram mellan alla stenar. Trots all hjälp på vägen missar jag min brant och får fångas upp av storstenarna. Det gör att jag leder rehab-promenerande Kent rätt.

K4
Planen var grov O riktning och spana. När stenarna släppt greppet var det ganska öppet och skärmen syntes på håll.

K5
Plan, kör grov N riktning. Längre fram noterade jag att det fanns en sänka upp från bäckravinen och skulle leda mig rätt på. Väl framme vid stigen väljer jag att undvika det ljusgröna och fortsätta ut på åsen mot ravinen. Då kom jag även ner mittemot rätt sänka upp. Nu behövs det en utvikning om bäckravinerna. De var frodigt gröna, kanter tjocka av
mossa, själva bäcken var distinkt och inte för bred. Inte så plaskigt alltså, rena trolska drömmen faktiskt.

K6
Här var det upplagt för grov O riktning igen. Härlig omgivning och så en dubbel ravinpassage med en flis av Bergslagsleden på väg upp. Sedan prickade jag av dike och surdrag. Så långt allt väl, då inser jag att det finns en tydlig höjd att styra efter. Jag kan närma mig den och veta att snart kommer nära ravin. Jag kommer fram precis mitt för min sten. Den ligger serverad, solo, mitt i ravinen. Vackert!

K7
Läge för S riktning, mycket räta linjer nu. När jag passerat beståndsgränsen börjar jag ana sänkorna. Jag kollar in den vänstra (O) först men inget napp, den satt i högra (V).

K8
Jag ville först ta mig till stigen och sedan ta mig an resten. Jag noterade en inledande fara och gå för mycket upp och ner, ner och upp. Jag bestämde mig för att gå SV och hålla mig upp så länge som möjligt, väl nere håller jag mig där för att bara behöva gå upp en gång. Uppe på stigen bestämmer jag mig för att attacker från stigkorset. Jag hittade en mindre stig upp och kunde sedan vika av lite och se skärmen på avstånd.

K9
Det är lika bra att ta högst höjd och agera därifrån. Glider ner på V-sidan och fortsätter S, spanar och får den. Sakta och säkert.

K10
Jag ville försöka minimera stenigheten. Om jag går S, kanske ända till beståndsgränsen och sedan följa den O? Jag gled lite längre V än jag tänkt, såg husen. Sedan kom plockepin och blandat bröt, jag fick trassla mig upp O och ner på andra sidan. Det blev en massa sten i alla fall, det gick inte att komma undan. Strax NV om kontrollen fan en rackare,
stor som ett mindre rymdskepp. Trots att jag hade den att gå på fick jag attackera två gånger innan träff.

K11
Det speciella med den här var bäckravin, igen! Ut V till vägen, närma mig ravinen och följ till ravinkreutz, där nere ligger min sten. Det gjorde den, bakom några rejäla trädfällen.

K12
Den här såg tacksam ut, inklämd mellan bäckravin och väg. Jag valde att testa över, snarare än runt hygget. Det gick väl ok, det inte dumt att kunna styra med hjälp av T. Jag fortsätter V och ville egentligen komma över och sedan följa beståndgränsen SV. Istället pressas, frestas jag SV innan ravinen och får sedan en omständig passage. I ett läge har jag fastnat i en sumpsänka men drar mig loss tack vara en mindre barrväxt. På andra sidan är framkomligheten styrande, jag pushas SV, kompenserar NV, ser byggnaden och kan fortsätta V. Vid beståndsgränsen ger sig kontrolltagningen.

K13
Det kändes som läge att stiga igen. Ända till T, tog en riktning och kämpade på. Jag fick båda stenarna och lyckades se skärmen fast den var lätt dold av växter.

K14
Jag går tidigt V för att slippa fastna ovanför branter längre S. På andra sidan kan jag gå S för att få kontakt med ravinen. När jag passerar ledningen ser jag storstenen precis N. Det gör mig trygg i position och jag kommer även rätt på nästa omgång stenar. Där sänker jag farten för att slippa bomma på slutet, moget!

M
Det går en släpstig från kontrollen och upp mot höjden. Den går slarvigt S och jag tänker att den borde jag kunna följa hela vägen in i mål. När jag passerat bäcken fattar jag att det behöver kompenseras O.

Det var en fantastisk runda, bäckravinerna var magiska, löpbarheten oftast riktigt bra. Bomtiden uppskattas till 3m30s.