Veckans träningsorientering V18 (2021-05-05)

K1
Försöker hålla riktning V och hoppas att mitt vita område är tydligt. När jag var som högst hade det gula området S om kontrollen en oroväckande dragningskraft på mig men nålen vann den här gången. När jag ser storstenen och kopplar ihop den men närhet till rätt skärm känns allt mycket bättre.

K2
För en löpare med mina oförmågor var det självklart att springa grusväg så långs som möjligt. Det fanns mycket gult att läsa på så kontrolltagningen blev inte särskilt svår.

K3
Här hade jag för dålig koll på riktningen, kanske släppte jag den när jag ser en storsten med flera stenar? Den var i mitt huvud den som låg precis vid min skärm, men icke. Då ska den vara lite längre V! Där är faktist en stor sten omgiven av låga barrväxter, klurig banläggning tänkte jag i triumf! ICKE. Men ser i N, där finns ännu en storsten. Ett ärevarv runt den och jag fattar var verkligheten befinner sig. Jag uppskattar bomtiden till 2 minuter.

K4
Mycket stenar nu. Jag tog ut en riktning och strävade på. Jag försöker läsa av omgivningen men det är svårt att skilja storstenar från annat. Jag gör en avstickare O då jag tycker mig ha sett en grop, antagande att det var den längst V om kontrollen. Inget napp där och oron börja smyga sig på. Jag ser en stensamling S och där sitter den. Klurig kontroll
med lite tursamt lycklig utgång.

K5
Planen var att gå O, använda träsk och gulhöjd för att styra rätt. Det gick bra men inte särskilt fort.

K6
Här tänkte jag försöka hålla O från hörnet av det gröna. Det lyckades jag inte med. Jag minns inte heller att jag skulle passerat precis mellan två storstenar, det skulle varit värdefull information. Jag blev stående framför, vad jag upplevde som en mur av sten som jag inte hittade på kartan. Ska jag ta mig ut till kraftledningen? Eller, är det inte något gult strax V om mig? Jag tar en sväng dit, då ser jag Karin kom från ett ställe dit en annan löpare söker sig till. Aha! Där satt den. Jag bommade åtminstone 2 min 30 s.

K7
En spektakulär men inte så svår kontroll. Placeringen var inramad av dramatiska branter med passager i klyftor mellan branterna.

K8
Den här blev en kort paus från all sten. Uppe på flacken var det fint och påminde om helt andra platser, lite Hälsingland kanske?

K9
Planen min, var att hålla S. Efter ett tag är omgivningen lite väl brant. Då fattar jag att vad som gått snett, riktningen, allt för att jag skulle pricka det steniga området. Jag kunde återuppta riktning S. Det är fortsatt svårt att läsa på stenar men en bit fram ser jag till slut andra löpare så och läsa vid stenar, ofta ett gott tecken.

K10
Här nöjde jag mig med grov riktning O med fokus på löpbarhet. Jag checkar av den tidiga storstenen och det sena träsket i ledningsgatan. Stensamlingen var lättfunnen.

K11
Det var dags för ett parallellfel. På väg ut anar jag att det är öppet längre O, kanske tecken på bra framkomlighet? Det precis vid diket men visst, helt ok framkomlighet. Jag följer andra diket O, väl igenom ser jag en tydlig höjd med gult inslag. Yes, fan va bra jag är! Där uppe finns ingen skärm..ahh, jag är för långt N. Kontrolltagningen går inte bra vid nästa försök heller men jag hittar rätt tillslut. Här bommade jag åtminstone 3 minuter.

K12
Jag planerade inte mer än att pricka träsket, sedan ta mig ut ur det på norrsidan, där borde jag kunna se gulhöjden. Det var inte heller svårare än så.

K13
Den här såg störigt stenig ut. Jag tog ut en riktning mot kontrollen men valde att fokusera på framkomlighet. Det finns ju flera uppfångare. Det fanns fler släpstigar än vad jag vågat hoppas på. Jag kunde hålla ett fint tempo ända fram till det gröna. Tyvärr fattade jag inte att det var det gröna, jag förväxlade det men det grönprickiga lite längre fram. Kanske såg jag båda områdena men misslyckades med att skilja dem åt? Jag inser först att jag måste ta mig uppåt sedan kommer idén att jag kanske inte var framme vid det grönprickiga och till sist dyker andra löpare upp och drar mig rätt. Detta kanske inte var en bom men det var lite snopet. Sex minuter av tio var riktigt kul och det kändes skitbra när jag såg att det öppnade sig och jag trodde jag var väldigt nära. Det återstod fyra minuter powerwalk över och mellan stenar.

K14-M
Det var mest löpning kvar.

Det var ingen härlig vårkväll den här gången, snålblåst och regnrisk, men kul ändå. Terrängen var kämpigare än tidigare veckor.