Veckans träningsorientering V17 (2021-04-27)

K1
Nysketen och glad sprang jag rätt igenom startområdet, satte igång klockan i farten. Delar av sträckan kändes jag igen från en runda tidigare på säsongen. Det är det som förklara den omotiverade bölden på det raka strecket. Därefter närmade jag mig strecket igen, tog höjd, såg storstenen och fortsatte sedan S mot skärmen. Bra start!

K2
Försökte hålla det enkelt, ut på flacken, hitta träsket, rikta in dig V-O och fortsätt S. Allt var fint och tydligt.

K3
Ännu ett känt parti från förr (.förraveckan ungefär). Smit runt höjden med branter.

K4
Planen var att hålla en grov O riktning, använd så bra stråk som möjligt, justera N-S på vägen och attackera. Jag gick in strax N om blötsänkan och gick sedan O. Det var svårläst men det fanns ju även uppfångare. En annan löpare ledde mig rätt sista stegen.

K5
Jag väljer att försöka luta mig mot träsket. Även här fanns det faktiskt (grön) uppfångare men det hade jag ingen tanke på. Istället prickade jag av de två sänkorna och fick sedan skärmen.

K6
Löparen strax framför mig gick direkt över träsket till andra sidan, då valde jag att fortsätta på V-sidan. När det blev min tur att går över fick jag kontakt igen. Vid gulhöjden tog jag ut en kompasskurs som ledstång. Den visar sig här förbluffande rätt och lika överraskande väl genomförd. Det hjälpte att jag såg både stenen N om och storstenen inne i ringen.

K7
Till en början ville jag främst till vägen men när jag kom rätt till träsket kunde jag enkelt nå den mindre stigen. Skärmen syntes sedan från stigen.

K8
Löparen framför mig gick ut N då valde jag att runda träsket på sydsidan. Efter rastret fick jag faktiskt punkthöjden och kunde sedan gå på N-pil. Trots det kände jag mig inte säker, den andra löparen syntes inte till.

K9
Plan och utförande liknar K4. Jag tog mig O, justerade N på stigen. Jag var på väg att ta ut en kompasskurs men struntade i det, jag tyckte att det borde gå att styra på formationerna. Det var tacksamt tydligt och ganska enkelt att komma rätt.

K10
Planen var att stiga så långt att jag var i jämnhöjd med branten och sedan attackera rätt ner. Det var lite uppsprunget vilket underlättade..och så hade jag en löpare framför också.

K11
Den andra löparen tog ovanvägen och då valde jag att gå ner. Jag såg inte stigen men antog att den fanns en bit bort. Eftersom jag inte såg den accepterade jag bara faktum. Istället såg jag det gröna och kunde stämma av. Plötsligt dök det upp en fint stråk upp, det var så välkomnande att jag slog till, bära eller brista. En bit på väg ser jag den andra löparen och inser att jag är rätt.

K12
Om jag tyckte att de tidigare sluttningskontrollerna såg kluriga ut kändes den här ännu värre. Jag kunde stiga mig fram till en skidramp. Där tog jag ut en riktning och försökte hålla. Kanske kan jag stämma av mot stenen innan stigen? Den såg jag aldrig. Jag antog ändå att jag var på rätt spår, smet runt det som var den första branten och såg sedan
skärmen.

K13
Jag drog iväg med en idé men styrde snart om mot stigen. Höjden med min brant var för isolerad och avgränsad för att behöva bommas.

Ännu en skön kväll i skogen. Jag skötte mig lite bättre än de tidigare träningarna.