Veteran-SM medel (2021-08-28)

Samma väder som igår, grått men inget regn. Skönt löpväder

K1-K2
Bra fart till startpunkten, där funderade jag lite och sedan rusade jag iväg. Det var så härligt löpbart och jag pigg som aldrig förr. Riktning? Nej. Springer rätt in i K2 istället. Rusar dit och tillbaka muttrandes mantrat "du är världens sämsta orienterare, ALLA kategorier".

K3
Snyggt spår i alla fall. Drar i väg igen, trålar K. Inget napp, bågar tillbaka redan sjukt besviken. Gör ett nytt försök med mer ambitiös riktning. Känner igen mig vilket inte känns bra, går lite längre åt "andra" hållet den här gången och får den faktiskt.

K4
Nu börjar det likna orientering. Först O till stigen, följer den lite S för att lättare kunna pricka höjden. Jag träffar och hittar fram till stenen i änden.

K5
Den här minns jag inte riktigt.

K6
Jag väljer att stiga, lämna i svängen och gå S rätt över höjden.

K7
Här hade jag ett stråk och en ganska tydlig kant att följa, trots det sådär kontrolltagning.

K8
Ja, vad ska en göra. Äsch, jag köttar igenom på O-pil, hoppas pricka det lite snällare träsket. Jag lyckades med det men det kändes inte så mycket lättare. Väl igenom hittar jag första höjd och kan styra rätt efter den.

K9
Tacksam kontroll på norrpil.

K10
Bra riktning, var kom den ifrån?

K11
Nu var den borta igen. Jag vänder tillbaka och tar om.

K12
Ett sånt här lopp ska tydligen ha en monsterbom. Jag tog ut en riktning, en riktning som stämde väl med ett inledande stråk och satte iväg. Trots fantastiska fart blir jag ifrånsprung enkelt. Efter knappt 4 minuter är jag i ringkant men det skulle ta ytterligare 13 minuter innan jag kom tillbaka. T och storsten hjälpte mig rätt. Ridå.

K13
Jag driver iväg igen, hittar en kontroll, känd från sökandet efter K12. Jag testar en tidigare misstänkt kontrollpunkt och går S och får den.

K15
Jag drar iväg mot K15 och ser ut att ha varit äckligt nära K14. Det är först i samband med stämpling av K15 som jag inser att K14 inte besökts. Det är ju inte jävellångt men vad ska det tjäna till?

K17
Jag gick N till vägen och sket i K16 också. Stämplade sista och lufsade i mål.

Ett stort sår i O-själen. Det var så härlig terräng. Grönt, mossigt frodigt, inbjöd till riktigt mycket snabblöpning. Jag steker det direkt och superhårt. Så onödigt, orutinerat. När en ser det här spåret finns det inget som tyder på att jag lärt mig någonting eller förbättrat något under 10 års orientering.