Trekvällars etapp 1 (2021-07-05)

Rejält varmt och soligt inledningsvis men svalkande vind emellanåt. Längre in i loppet drog det även in svalkande moln. Det här var min första långdistans på länge.


K1
Redan vid startpunkten var jag på väg åt fel håll men kollade nålen och styrde upp. Jag tappade alldeles för snabbt bort stigen men riktningen var ok så jag fortsatte. Jag blir stående på kanten, ska jag ner här, ska jag O eller V? Är det inte stenar där nere? En annan löpare trippar lite säkrare ner, jaja jag hänger på. Den satt där men en rejäl varning till mig, skärp dig annars går det på tok.

K2
Min första tanke var att ta mig ner til vägen men vid stigen ner ändrade jag mig. Istället sökte (och fann) jag stråk eller stig på skrå, ganska lyckat så långt. Jag vill såklart stiga så långt möjligt och väljer de som ligger närmast strecket. In på vägen vid de små verkstäderna, tydligen rätt igenom svartrastret, väldigt klantigt att springa igenom där jag inte ska vara, jag fattade nog att jag var fel. Det är mycket stigar här, det visste jag på förhand. Det räcker inte att ha koll på stig, läget behöver förankras i andra detaljer också. Jag fortsätter framåt och vid brantintensiva området får jag ihop det. Trots att jag på vägen fått ihop det tappar jag bort mig och attackerar för tidigt. Notera då att jag innan race berättat för Janne att min avståndsbedömning är bra, räva. Den första attacken görs vid 13.40, det är lite för blött för att kännas helt rätt, jag gör en gir O för tanken slog mig att K3 kanske sitter där? Det gjorde den inte. Jag fortsätter i hopp om att hitta något att läsa in mig på. Av någon anledning drar jag SO, rakt mot kontrollen, 21.13 är jag i ringkant N, aningslös. Jag fortsätter N för att hitta något att läsa in mig på. Det lyckas, jag hittar en tydlig stig i N, springer V och O för att försäkra mig. Vid 26.36 gör jag attack 2 från stigkorset NO om
kontrollen (med riktning i ryggen). Vid 28.50 är jag äckligt nära, fortfarande aningslös. Bomtiden kan då sägas vara minst 23 minuter. Jag vänder tillbaka till stigen i N för ett nytt inläsningsförsök. Vid 39.52 hittar jag K6 och attack 3 inleds, med riktning i ryggen. Vid 43.49 är jag lika äckligt nära som vid attack 2 men vänder återigen tillbaka. Från
branten (49.43) NV om kontrollen kör jag attack 4 och strövar på, känner igen detaljer vid sidan av min väg, en bit framöver ser jag annan löpare huka bakom en mindre höjd, det måste vara min. Så slutar sagan om K2.

K3
Jag var, och hade varit ett bra tag, torr i mun. Kände mig uppgiven och kraftlös. Promenerade in kontrollen med söderpil och ganska bra koll på detaljerna.

K4
Nu tyckte jag att jag fick lov att springa lite igen, på stig såklart. Jag studsade lite mellan öarna i träsket innan jag hittade rätt. Det kunde säkert blivit värre, stukat självförtroende ett huvud som var slut och drog med sig kroppen i fallet.

K5
Det fungerade som till K5, studsandes mellan öar i träsket sedan ser jag andra gubbar huka vid en höjd. Där sitter den.

K6
Jag börjar stiga men när jag lämnar är det N-pil som gäller. Jag når stigar och känner igen mig lite från förra gången. Men jag misstar mig, den satt inte där. Snurrar till det igen men lite längre fram lyckas jag få syn på den. Någonstans på vägen växte brytningsbeslutet fram. Jag mår inte helt bra, det är nog jättedåligt att kämpa sig igenom resten av
banan.

Jag tappar bort mig i stiglöpningen ännu en gång. Jag går fel S om strecket K10-K11 och läser inte in mig förrän vid
brantpartiet V om K12. Det ser ut som att jag var väldigt nära K11 på vägen. Någonstans på vägen bestämde jag mig även för att avanmäla mig till Jukola. Jag har inte lust att resa bort, vad har jag där att göra? Hur fixar jag vaccinpass, orka? Nej. Vid Snörom var jag till en början inställd på att springa bort och målstämpla men inte ens det orkade jag.
Jag ville snabbare till vattenflaskan. Det här var ju inte så roligt men vända skulle det. När jag passerar koloniområdet Källtorp får Helena P syn på mig. Jag pratar bort en kvart med Helena, Mattias och Pelle. Pelle uppfattar min deppiga situation och ger mig en blomma ur familjens odlingar.

Senare fick jag mig ett dopp och Centrumhäng vid Hellasgårdens klippor. En fin sommarkväll. På vägen hem slapp jag vänta kvarten på bussen då Erika H ser och plockar upp mig med bilen.