Veckans träningsorientering v23 (03.06.2020)
Kategorie: Träning
Karte/Gebiet: Norabygden - Pershyttans kanal
Veranstalter: OK Milan
Disziplin: 5,1 km (Bana 2)
Distanz: 6.79 km
Zeit: 83:16
Veckans träningsbana utanför Nora. Återigen ny terräng för min del.

K1 på ganska mycket cynism, droppade ner mot kanalen i skön terräng, mjuk och frodig, fick tag i stråket och följde det fram till sänkan.

K2 fortsatte framåt..lite utan plan, Kent kom ikapp strax efter det riktigt blöta, sedan tog vi oss upp i sluttningen. Det ska vara en grop i sluttningen, jag spanar men ser inte. Där är storstenen, då borde jag vara rätt. Kanske är den lite mer NV? Vänta, nu har jag passerat en beståndsgräns, den ska jag inte passera men då är jag rätt i alla fall. Nu går jag fanimej upp till storstenen och tar ut riktning. Ingen grop, inte heller Kent verkar hittat rätt. Kanske mer uppåt (SV) då, där är den mindre stenen. Fan, allt stämmer men inte jag hittar inte. Ny riktning och promenad ner..rätt ner i hålet från rotvältan. Störigt, 8 minuter kostade det. Jag såg rotvältan tidigt men tänkte inte så mycket på det. Kollade uppenbarligen inte i hålet efter den.

K3 såg att jag skulle uppåt, nästa högsta höjd, men jag valde skön löpbarhet och vred inte förrän jag fick närkontakt med hygget. På väg upp misstog jag en formation för den jag sökte. Efter letande insåg jag att kontrollen sitter nära en beståndsgräns, den borde jag se eller åtminstone studsa mot. Lite mer uppåt och jag får den.

K4 nu är det dags att kamma till sig, skärpa sig lite. Trots det har jag ingen solklar plan. Gå V, sök dig upp mot höjden i N. När jag passerar hygget tror jag att jag är mer N än vad som var fallet. Jag springer upp på släpstig men den ser jag inte på kartan för att strecket går i den sträckningen. Jag ser ett öppet träsk, springer dit, noterar att jag har en sluttning mot N och fattar då vart jag är. Jag följer träsket, spanar efter sten i det. Drar NV istället, får nästa öppna träsk! Av någon anledning blir jag försiktig, kanske är det den täta vegetationen och bristen på sikt? Jag fortsätter NV för att få lillmossen i sänkan, sedan tar jag kompassriktning. Det är tätt och relativt mörkt här, jag kommer tillräckligt nära för att se den och inser att här hade jag kunnat tappa mycket tid.

K5 planen är att dra V och justera på stigen. På vägen dit ser jag på kartan att det är en distinkt höjd jag ska hitta. Det förenklar det hela väldigt. Väl på stigen behövs inte mycket justering, S om högsta sedan mot storstenen, S om den och fortsätt V. Ibland känns det enkelt.

K6 jag får för mig att diket är skitbrett och säkert djupt, det måste bli en säker passage. Skråar N och vrider över till stigen. Trampar på och möter andra trampare, MTB:are. Lämnar innan nästa dike och följer det V. Tycker mig få den första sänkan och springer sedan i något som liknar ett dike, när det gröna släpper drar jag lite uppåt och ser skärmen före branten. Här var det ännu mörkare än vid K4.

K7 jag vill upp till stigen, fladdrar lite där uppe men när jag ser träsket kan jag styra rätt. Stigar mig fram och kontrolltagningen är lätt.

K8 helt plötsligt kommer lösningen till en, jag ska inte bara lämna i T-korset, det finns ju en blötsänka lite längre V som går hela vägen upp till skärmen. Helt underbart, bara detta är värt kvällen!

K9 här finns det uppfångare, gå O så ska det lösa sig, med eller utan studs. Trots det är jag defensiv med farten, kanske är det därför jag trots allt går rätt på den.

K10 ut till vägen sedan tog jag ut en riktning, anar stenen från träsket men skärmen var väl dold.

K11 här tvingar jag mig att passera ett dike av samma kaliber som det vid K6, det var inte brett eller djupt. Nice var det att passera vid sjön, det hade arbetats lite där, som om det var en playa in the making. Jag velar om jag för naturupplevelsepoängens skulle följa sjön S men det blir vägen istället. Därifrån är det ganska tacksamt att attackera.

K12 hittar en bra plan här också, söker upp högsta höjd och går N. Får V och gulsträng på vägen ner, fortsätter tryggt N och lyckas även läsa av höjdkurvorna, håller mig O om högsta och ser skärmen nedanför.

K13 jag en skön blötväg O i början på långstäckan men jag blir överdrivet bekymrad om att hamna på den södra blötvägen genom det gröna. Därav den nordkroken runt storstenen. Blötvägen var helt suverän att springa, omväxlande öppen och tät mörk. Lägg till detta känslan av att vara jagad gör att även detta parti gör hela rundan värd. Jag hade sett Kent strax efter K12 och misstänkte att han skulle samma väg hem som jag. Efter blötvägen är jag strax på väg nerför släpstigen mot hygget. Mest på grund av löpbarhet fortsätter jag N på stigen. Lämnar nära högsta och skråar mig fram. Efter ett tag ser jag storstenen och tycker nästan det är för bra men det är också lite uppsprunget..på andra sidan kan det mycket väl finnas en brant. Ha! Där nere ser jag två Almbygubbar, då måste den vara därnere.

K14-M jag har lite egen riktning men även andra löpare att gå på.

Vi har tur med vädret, än så länge den här säsongen. En riktigt fin kväll i riktigt härlig skog.
Kommentare zeigen (0)
 
Veckans träningsorientering v23 (03.06.2020)