Ultralång-KM (22.11.2015)
Kategori: Tävling
Kart/område: Visättra
Arrangør: Tumba-Mälarhöjden OK
Disiplin: 11,4 km (H40 utom tävlan)
Distanse: 18.71 km
Tid: 204:36
Det här var en helt annan grej än förra helgens ultralånga, trots att distansen var väldigt lik. Idag 26 K, då 12. Idag en rejäl långsträcka, då 2. Idag inte alls lika mycket stig/väg, då massor med stig/väg. Det var ungefär lika kul och det kändes inte så långt som tiden avslöjar.

K1 hängde med långt bak i tåget
K2 de andra försvann direkt medans jag grubblade, kom upp i rygg på Kristina och vi tog den helt ok.
K3 använde mig av ledningarna för att lösa det grova. Lavfors lämnade ledningen tidigare än mig. Jag fortsatte på stig tills jag såg gärdet. På väg upp rundade jag branterna på vänster sida och lyckades sedan hålla bra riktning resten av vägen. Hade även en annan damrygg till hjälp.

K4 ner i sänkan och upp utmed branterna på rätt höjd och sedan vika av upp på höjden. Såg fortfarande den vita damryggen.
K5 rundade höjden på sydsidan och fick sedan träsket men jag tappade greppet (och ryggen), famlade men vände runt rätt och fick den turligt.
K6 ner till ledningen, sökte och fann den stora sänkan på vägen upp. Höll riktningen och fick branterna på vänster och gick sedan upp rätt. Sprang på M Holmberg som var på väg hem. Blev osäker på om han tagit eller skulle ta K6 så jag snurrade ett varv och fick stenen på vägen tillbaka.

K7 väljer en defensiv väg runt grönt och runt branter och tar återigen hjälp av ledningen. Tycker att jag har ganska bra koll på vägen upp men det var inte så bra. Snurrar lite innan jag får den.
K8 går riktigt bra, kommer ner och får stigen, fortsätter sedan ut på flacken och söker mig närmare det gröna. Ser höjder söderut och går mot dem och följer på sidan och ser skärmen precis bredvid mig.
K9 använder stig igen, lämnar på rätt ställe, fortsätter upp på höjden och får den ganska snabbt.
K10 blir nonchalant och springer på grov riktning men ger upp och vänder tillbaka till K9. Följer nu skolboken och bockar av detaljer på vägen och får den utan problem.

K11 stig igen, av vid träsket och kör på söderpil. Hade lite oflyt med blickskolan och studsar på stigen innan jag ser skärmen.
K12 träffar Kristina igen på vägen ut från K11. Följer stig och går av nära högsta höjd. Tvingas snurra lite igen då jag tydligen tappade norrpilen.
K13 följer utmed träsket men misslyckas med att komma på rätt sida nästa träsk men inte värre än att jag får korsa det lite längre fram. Har bra koll på läget och flyter över höjderna och spanar efter den enda stenen och stämpla strax innan Kristina.

K14-K18 har sällskap med Kristina, det är därför det ser lite bättre ut. Jag hade bra koll på sänkan upp mot K14. För övrigt var det mest riktning för min del. Vid K17 bestämde vi oss för att springa väg till K18. Vi missade kontrolltagningen av K18. Den satt längre upp än vi trodde.

K19 eftersom Kristina tagit K18 en stund före mig var jag nu återigen på egen hand. Lyckas bra även om jag gick upp tidigare än vad jag tänkt.
K20 gör det mesta rätt förutom kontrolltagningen, blickskola. Lyfte inte blicken, letade för långt ner som om jag sökte sänka eller brant men det stod ju höjd i deffen. Kände mig uppgiven, är jag på rätt höjd? Jag fick ju de superstora stenarna. Jag kan inte vara så fel. Sprang ner till stigen och gick in på nytt ställe, fick träsket med sten i. Jag måste vara rätt. Fortsatte och kom upp till en höjd jag kände igen, här har jag ju varit! Inte kontroll vid sidan.. men där upp, synligt tronande, där sitter den. 13 min bortslarvade.

K21 bra koll och riktning, min höjd är väldigt tydlig.
K22 hamnade för långt ner, nära träsket och det tog ett tag innan jag fattade att jag skulle upp.
K23 stigval, och det var tydligt vart man skulle lämna och sedan bara hålla riktningen och spana efter det vita.
K24 hittade ut till stigen och kände sedan igen mig från tidigare. Går upp i sänkan och försöker lämna på rätt ställe. Har inte stenkoll, är trött. Går längre in, tappar höjd men tar mig upp så snart jag kan och där sitter den. Fan va skönt!
K25 tar mig ner lite igen och söker den steniga sänkan. Den var tydlig och hittades lätt. Tar mig upp med trött kropp men turligt nog tillräckligt nära för att jag ska se skärmen direkt.
K26 håller mig mellan höjderna, kommer på stigen ner till nästa stig. Tar mig över till nästa stig och känner att jag kommer ut nära kurvan. Tänker att jag ska säkra med högsta höjd men tycker jag hittar ett skönt stråk nedanför. Hoppas att jag är på rätt väg och ser faktiskt branten och min sänka strax därefter.

Grymt skönt att ta sig runt. Det gick inte fort. Var duktig med den grova orienteringen nästan hela tiden. Det var sämre med detaljerna inne i ringen och kontrolltagningen. Kul strapats i frostig skog!
Vis kommentarer (0)
 
Ultralång-KM (22.11.2015)