Veckans Hellas natt (2022-09-21)

Efter extremt långt uppehåll på många veckor sen jag körde Veckans Hellasbana så blev det äntligen en lucka i det digra schemat. Jag laddade lyktan och stack ut. På söndag är det Lång-KM och tydligen 1:7500-skala och jag var därför tvungen att köra banan i denna skala för finslipnings skull.

Var en skön fin septemberkväll och det skymde när jag startade, alltid svårt när det är mellanläge med att ha pannlampa på eller av. Ettan gick fint, tvåan snurrade jag till när jag inte såg snitseln men var rätt. Vid trean hade jag fått upp tempot, gick lätt och skönt att springa i mossarna. Torrt! Vid fyran fanns ingen snitsel, bara en tejpad reflex. Kände mig inte säker på att det var rätt men fortsatte mot femman, men när jag av osäkerhet började bomma denna så bestämde jag mig för att återvända till fyran så jag var säker på att jag var rätt. Nu hittade jag en annan höjd som måste legat precis norr om den tidigare (enligt GPS:en). Femman gick fint sen, riktigt fint öppet kärr där. Till sexan började jag förlita mig på stigar, vilket ledde till snurr. 7 och 8 bra. Nian körde jag på i lite för högt tempo, men läste in mig på höjden vid stigen. Tyvärr gick jag ut med helt fel riktning och bommade. Tian, elvan bra. Tolvan hade jag tappat lite engagemang och bommade av bara farten. Till tretton kom jag ut på myren och fick en sån fin vy över masterna, de små tallarna och röken från utandningsluften att jag stannade några minuter och fotade. Sen fortsatte jag och uppe på stigen läste jag in mig tokfel och bommade ganska många minuter. På väg till 14 såg jag plötsligt något som svepte bort från ett träd, en fågel som ljudlöst svängde och satte sig på en gren längre bort. En uggla. Jag kände mig som en idiot som lyste på den men jag kunde inte inte titta vad det var för någon. Otroilgt fin, tittade bort först men sen såg den på mig.

En mycket fin nattlig tur i reservatet, de väldigt många bommarna gjorde därför inte så mycket.