O-ringen Uppsala 2022 E5 (2022-07-30)

Sista etappen. Sista försöket. Var inte så taggad men ville ändå ge det en chans.
Hade bestämt mig att gå rakt på på ALLA kontroller...

K1: Ingen rakt-på-kontroll det här inte. Tittade på vänster men höger kändes mer självklart. Gick fint.
K2: Höll riktningen.
K3: Nu var det bara att fortsätta rakt-på-strategin. Av någon anledning vek jag av vänster på slutet men läste snabbt in mig.
K4: Hade kanske för första gången på alla tre etapper en känsla av att jag sprang snabbt och orienterade.
K5: Fortsatte med hyfsat flyt.
K6: Bra känsla, fick fokusera för att inte tappa kartkontakt.
K7: Slickade strecket en bit, men sen tappade jag kartkontakt där vid stigen genom myren, fortsatte dra snett men kunde läsa in mig på stora stigen och valde gå höger över höjden. Hade svårt att hålla full koll, fick jobba för att läsa in mig men var ändå rätt. När jag närmade mig sista mossen innan kontrollen fick jag inte ihop det 100% och insåg att om jag inte har rätt utgångspunkt kan jag göra en storbom. Började leta i terrängen, stod still vid en kontroll som jag trodde var en brant (var punkthöjd), sprang upp på höjden bakom, sen ner i kärret jag kommit ifrån innan jag till slut insåg att jag var nästan rätt från början. 7 minuters irrande efter kartkontakt.
K8: Tappat suget lite, gick sakta men höll koll här.
K9: Rakt på ganska sakta.
K10: Blev omspurtad av en gammal SNO-hjälte från 80-talet som trippade fram sjukt fort. Tung känsla. Efter vätskan skulle vi över det enda blöta området i Lunsen vilket var klassiskt o-ringenblött: ner till skrevet i gyttjan. Efter det tappade jag var jag kom upp ur kärret vilket var mycket mer höger än jag trodde och tvåminutersbommen var ett faktum.
K11: Rakt på.
K12: Ännu mer rakt på. Det låg en stor upprättelsekänsla i detta.
K13: Extremt rakt på ända till stigen.

Kändes dock inte särskilt kul efter de tidigare två etapperna och fadäsen på sjuan där jag tvekade 7 minuter för att inte bomma. Frågan är om jag varit lika missnöjd om jag chansat och bommat 7 minuter på själva kontrollen? Visst var det kul när det gick att orientera säkert och stabilt genom Lunsen men jag kunde sakna O-ringenkänslan när man springer på snabbt och grovorienterar lite mer men ändå med hyfsad koll, här gick inte det och vägvalen lyste med sin frånvaro.

Ändå en fantastisk terräng jag gärna springer i mer, fast gärna lite bättre tränad både tekniskt och fysiskt då.