Tiomila 2022 Ånnaboda (08-05-2022)
Catégorie: Tävling
Carte/région: Ånnaboda
Organisateur: Div Örebroklubbar
Pays: Sverige
Discipline: 7 km
Relais: 4
Tidigare har jag sagt "aldrig mer förstasträckan" och det var Jukola sist jag var med, om det var 2018 eller det var väl inte 2016? Nu blir min nya devis "aldrig mer förstalaget".

Jag hade våndats hela veckan. På onsdag kväll var jag ute och körde en nattbana, det kändes förjävligt fysiskt, snurrigt och annat som så klart kunde relateras till mitt dåliga fysiska tillstånd de senaste veckorna, blödande tarmar och annat jobbigt. Torsdagen upprepade jag samma procedur; ut halv tio och försöka känna mig bra men idag gick till och med orienteringen skitjävligt dåligt fast det var hemma i min egen trädgård. Jag satt med telefonen i handen och tänkte skriva till uk att det här går inte, avsätt mig. Men sen på lördagen kändes det bättre fysiskt, jag åt mycket och då avtog yrseln.

Hopp till växlingsfållan: Sverker ger mig kartan och säger att jag ska ta det lugnt, lätt att bomma. Detta tar jag fasta på i början och totalspikar ettan och tvåan, fin dagsform känner jag, ingen yrsel, håller bra koll på kartan. In i ringen på trean stannar jag av och blir osäker men ingen stor bom. Fyran är enkel, jag ska springa om folk precis innan kontrollen ska dyka upp och då kommer jag in parallellt med det upplöpta spåret. Där missar jag uppenbarligen kontrollen med 10 meter och här inleds en bom-odysse på drygt tre minuter då jag gör två spaningslovar innan jag fattar vad jag gjort och vänder upp till kontrollen. Nu är det plötsligt som att jag rest i tiden, de jag såg runt om mig då hade bra tempo, nu är det en helt annan kategori. Förmodligen är det en tidigare sträcka men detta fattar jag inte utan blir helt förvirrad. Folk går nästan. Femman är aslätt men sexan är lurig, särskilt som jag mentalt inte kan koppla varför ett helt tåg med folk sakta lunkar åt helt fel håll. Råkar komma upp på vägen men klarar inte att ta rätt riktning in i det gröna. Upp igen på vägen och här går minutrarna och stressfaktorn gör sig påmind. Jag håller på att sumpa förstalagets fina läge här. Hittar kontrollen och kör på, får rygg på en snabb ung kille som plötsligt sätter sig och börjar titta nere i mossan på marken. Letar han svamp? Känns som jag råkat äta svamp nu för det här känns surrealistiskt. Efter åttan ut på stigen och felbedömer totalt hur långt jag sprungit samt hur stigen kurvar sig för jag springer in i skogen nästan 150 meter tidigare än jag tänkt. Plötsligt är jag fruktansvärt ensam i ett kompakt mörker utan skymten av andra lampor. Förstår var jag är när jag rundar höjden och skråar fram till kontrollen men ligger för högt så får vända ner. Vid tian är det dags igen, springer för långt denna gång och kommer ända ut på stigen, vänder om och nu har jag skrapat ihop ganska exakt 10 bomminuter och det är väl här någonstans jag inser att jag inte är gjord för stafetter, i alla fall inte förstalaget. Resten av banan är terränglöpning och jag plockar några få ryggar men tappar totalt 10 placeringar.
Montrer les commentaires (0)
 
Tiomila 2022 Ånnaboda (08-05-2022)