En perfekt tolkning av 2021 i ett orienteringslopp (2021-12-31)

Nyårsafton och dags för veckans träningspass. Det blir inte så ofta nu för tiden, så när det väl händer är jag desto mer (över)taggad. Och nyårsafton, vilken avslutning jag skulle göra på året! Den här terrängen är ju obombar så det skulle gå fort idag trots att jag har årets sämsta kondition. Tänkte jag.

Till ettan hade jag i förväg överanalyserat vägvalet och tänkte att "stig höger" skulle gå fort. Men det var isigt på stigen som ju består av branta klipphällar. Inte så fort alltså. Till tvåan gick det däremot fort, men jag snurrade upp exakt 60 sekunder så det hade jag inte mycket för. Fortsatte med omväxlande spik och 20-sekundersbommar tills jag efter sexan hade sprungit i ett tempo jag inte riktigt bemästrade fysiskt, vilket ledde till total syrebrist i hjärnan. Det tydligaste symptomet på detta syns på kartan på väg till sjuan och består i att varken använda karta eller kompass utan bara springa åt det man tror är rätt håll. Som någon upprättelse kan här nämnas att jag för första gången i år inte bommade bo-kontrollen en enda gång. Samt att åttan var en revansch där jag gick både rätt och fort. Faktum är att resten gick rätt bra, med undantag för kontroll 13 där jag bommade i ringen.

Summeringen av detta lopp kan summera mitt ol-år 2021, liksom mitt personliga år 2021, liksom hela världens upplevelse av 2021: Ömsom framgångar, bakslag, räkmackor, onödiga slarvmisstag och totala hjärnsläpp. För att ändå avslutas rätt så bra ändå, med vissa frågetecken kvar inför framtiden. Som det alltid är, och alltid ska vara.

Spontant säger jag att på alla plan var 2021 var ju ett riktigt skitår. Men när jag tänker efter stämmer det inte helt: skenet bedrar. Bakom täcket av smuts fanns det ju ändå en hel del fina ögonblick. Mina 65 kartor här är ett av flera tecken på detta. Jag vågar egentligen inte pränta ned följande i text, men jag tror att nästa år kan bli ett bra år.